Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så kom Frithiof ut på sommaren 1825, och Tegner skickade då ett exemplar
till Martina von Schwerin med den sårande påskriften: »Vänskapsfullt från
fordom av författaren.» Detta åtföljdes av ett kyligt brev, i vilket han förklarade sig
vara den förolämpade, »och i sådant fall gör jag aldrig första steget till försoning».
Emellertid höll han icke ord, och i oktober skickade han en kort biljett till
Sireköping: »Innan jag flyttar från Skåne — eller världen — vill jag ta avsked av
Sireköping. Om därför friherrinnan tillåter, kommer jag omkring medlet av denna
månad.» Det begärda tillståndet beviljades, och den 17 oktober kom han till
Sireköping, där han stannade i tre dagar. Det behövdes ej mer än fem minuter för
försoningen, och den slöts nu på andra villkor än förut. Tegnér kom icke längre
såsom älskare, utan såsom skriftebarn, och det var Martina von Schwerin, som blev
den biktmoder, åt vilken han anförtrodde sin nya kärlekssorg.
Tegnér och erotiken.
Det är få ämnen, till vilka Tegnér i sina brev från denna tid så
ofta återkommer, som till kärlekens natur, och han framlägger sin
mening med en öppenhet och till så olika adressater, att man ej kan
tvivla på, att han här ger uttryck icke åt stundens hugskott, utan åt
en fast genomtänkt livsåskådning. Över den blott fysiska kärleken
uttalar han en sträng förkastelsedom, och då han aldrig gör sig bättre
än vad han är, är man skyldig att tro honom på hans ord. Jag vet
— skrev han till Brinkman (19/7 1826) — »att du i detta avseende har
besynnerliga föreställningar om mig. Du tror, att jag har levat med
venala kvinnor och därifrån abstraherat mitt omdöme över könet.
Men jag kan försäkra dig, att det är just motsatsen. Med dylika
kvinnfolk har jag aldrig haft något att göra. En viss instinkt, ett
behov de mettre un peu d’amour dans l’amour har alltifrån min
barndom avhållit mig ifrån all slags förtrolighet med den lägre klassen,
som är att köpa.» Men lika mycket ogillade han det könlösa,
platoniska svärmeriet: »Jag hatar svärmeriet, ty det är egentligen inte
annat än förruttnad och stillastående poesi; det är en svamp på
livsens träd» (5/2 1824). Det är med vin »som med kärlek, där det
rätta och mänskliga ligger mellan ytterligheterna av platoniskt
svärmeri och brutal sinnlighet.» Av denna art hade hans känslor för
friherrinnan Schwerin varit: »Det sköna hos ett fruntimmer, till och
med det andligt sköna hos friherrinnan, har ett substrat, som jag
hoppas ej heller är att förakta. För min del tackar jag Gud, att
blomkronan ej hänger lös i luften, utan sitter i toppen på ett
lummigt träd eller en smärt blomstjälk. Varför skulle vi åtskilja, vad
naturen förenat och genom abstraktion bygga oss ett annat system
än det, vartill hon anvisar? Kärleken är livet, men allt liv dör under
luftpumpen. Platonismen, nämligen den erotiska, är blott en lysande
ensidighet» (24/4 1824). Erotiken hade ingenting med äktenskapet att
göra: »Med en hustru kan och bör man leva väl — skrev han till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0709.html
