Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svärmat, och hans hjältar från ungdomsåren hade varit Napoleon och
Karl XII, båda envåldshärskare. Åt härskarnaturer som dessa tyckes
Tegnér hava varit villig att upplåta en nästan oinskränkt makt, och
i det nyss citerade talet 1823 skriver han: »Betrakten Sveriges hävder,
helst under de tre sistförflutna seklerna. Vad sen I? Hjältar, dem
icke blott födslen, utan naturen bestämt att styra världen, själar, födda
med segerhuva, med härskareprägeln på sin konungsliga panna. Vårt
fäderneslands historia är den nyare tidens Plutark.» Män som Gustav
Vasa, Karl IX, Gustav Adolf, Karl Gustav och Karl XII skulle
även som enskilda hava varit sin tids ypperste; »därföre är det en
anmärkning så gammal som vår historia, att intet folk styres lättare
än det svenska av en stor man». Att denne skulle hindras av lagar
och riksdagar ansåg han, även under sin liberala tid, innerst såsom
en orimlighet. Thomander, som 1825 besökte honom i Lund, skrev
härom: »I politik har han klena begrepp: despotism, ansvarighet
inför Gud och samvete, strunt i lagen! Det är (eller rättare var kl. 6
om aftonen den 17 december 1825) hans lära». Vintern 1828—1829
deltog han för första gången i riksdagens arbeten, och redan nu
märker man ett sedan allt mer och mer stegrat förakt för
representationen: »Först och främst är jagsom riksdagsman mycket upptagen
med — sittande. Vi sitta ofta både för- och eftermiddag antingen i
plenum eller i utskott. Sitta är vårt egentliga riksdagsmannavärv,
till den grad att den väsentligaste riksdagsledamoten, nämligen den jag
sitter på, snart är både blå och grön... Om du vore här, skulle du
finna, huru orimliga icke blott vår representation, utan även i allmänhet
alla våra historiska statsformer äro... Jag känner ingenting, som
jag föraktar mera än Svea rikes ständer betraktade som korporation.»
I de frågor, om vilka Tegnér yttrade sig, ställde han sig snarast på
den konservativa sidan. Så hade föreslagits juryns avskaffande i
tryckfrihetsmål, och för denna åtgärd talade även Tegnér, som också
med skärpa uppträtt mot en liberal motion om vissa helgdagars
indragning, enär han häri såg ett utslag av upplysningstidens krassa
utilism, som alltid varit honom motbjudande. 1830 började
Aftonbladet, och den liberala riksdagsoppositionen blev nu allt mera
högljudd. I samma mån blevo Tegnérs angrepp mot liberalismen allt
skarpare. Redan i sitt tal vid Gustav Adolfsfesten 1832 hånade han
den frihet, som »med larm och gyckel» svärmade kring jordens ring,
och i sitt tal till Agardh, då denne 1834 tog sitt inträde i Svenska
akademien, gjorde han ett våldsamt angrepp på hela den nya
tidsriktningen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
