Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hwasser och Berzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länslasarettet förenats med universitetets praktiska läkarskola, och 1821 hade ett
barnbördshus tillkommit. Sämre var det i Uppsala, som blott hade tre professurer.
Linnés gamla professur innehades av hans lärjunge Thunberg, som 1825 var
åttiotvå år gammal och föreläste botanik. Dessa föreläsningar tyckas ej hava
varit vidare väckande. Föreläsaren — berättar Beskow — »syntes mig en liten,
väl bibehållen mumie, och hans föredrag var egentligen varken läsning eller tal,
utan ett slags halvhögt knattrande. Efter växternas beskrivning utkastade han bland
sina åhörare torra exemplar därav, som jag med helig vördnad upptog och
bevarade.» Professuren i anatomi och kirurgi innehades av Jacob Åkerman, som
förefaller hava varit tämligen jämnstruken, liksom hans kollega inom den
praktiska medicinen Carl Zetterström. Någon klinisk undervisning skall han, enligt
Mesterton, aldrig hava drivit, utan ända till sin död 1829 endast hava hållit
katedrala föreläsningar.[1] Det gamla nosocomium hade för övrigt blott tio sängar,
för både medicin och kirurgi, och en klinisk undervisning skulle därför, även om
den givits, hava blivit föga effektiv; en obstetrisk klinik inrättades först 1859. På
den medicinska fakulteten i Uppsala var således för tillfället ej mycket att räkna.
Vida gynnsammare tedde sig förhållandena i Stockholm. Redan under 1700-talet
hade där inrättats tre professurer — i anatomi, i obstetrik samt i medicin och
farmaci — visserligen utan någon examensrättighet, utan något samband sins emellan
och utan att vara fästade vid någon viss institution, men med skyldighet att
undervisa, anatomen faltskärer, obstetrikern barnmorskor och farmaceuten apotekare;
dessutom hade Vetenskapsakademien en professur i botanik. 1797 hade
emellertid de tre professurerna förenats till en under Collegium medicum stående
institution, vanligen kallad den kirurgiska skolan, som nu också erhöll en viss
examensrättighet. Denna kirurgiska skola ersattes likväl redan 1810 med — och gick
upp i — det då nybildade Karolinska medico-chirurgiska institutet, som enligt 1815
års reglemente fick icke mindre än sex professurer och sex adjunkturer: i historia
naturalis, i kemi, i anatomi, i teoretisk medicin och kirurgi, i obstetrik samt i
praktisk medicin och kirurgi, och dessa erhöllo nu en utvidgad examensrätt.
Professorerna voro framstående män, Berzelius, Hagströmer, Gadelius, kort därefter
Anders Retzius, Huss m. fl., och kanske allra viktigast: i Stockholm funnos stora
sjukhus, vid vilka lärjungarna skulle tjänstgöra, Barnbördshuset med 30 sängar,
Serafimerlasarettet med 140, vilka kort därefter ökades till 200, och det provisoriska
Garnisonssjukhuset med 70. Detta var onekligen något annat än Uppsala med
dess tio sjuksängar och dess tre professorer, av vilka en var över åttio år, och
framför allt med dess brist på utvecklingsmöjligheter, ty universitetet levde ju
blott på Gustav Adolfs donation.
Genom det nya reglementet för institutet av 1822 hade redan en stark
spänning uppstått mellan de medicinska fakulteterna och institutet, och då nu den
stora kommittéen 1825 tillsattes, blev denna än starkare. Inom denna — eller
rättare inom en medicinsk subkommitté — framlade Berzelius sju frågor, på vilka
svaret ej gärna kunde bliva tveksamt. Det kan vara nog att anföra tre:
1. »Är en medicinsk-kirurgisk läroanstalt lika oberoende av större eller mindre
folkrikhet i den stad, där den anlägges, som en filosofisk, juridisk eller teologisk?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
