Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett Geijer dixit. Nu har herr Geijer gjort sitt avfall, fjällen ha fallit från hans
ögon och han skryter över att vara renegat. Men det fordras oundgängligen
»1) att med klara och giltiga bevekelsegrunder styrka, varföre professorn kommit
till en förändrad övertygelse och 2) att klart, åskådligt och för hela världen fattligt
bestämma, varuti professorns nya system består... Det dunkel, varuti herr Geijer
sålunda funnit för gott att själv insvepa sin med så mycken affektation och
självbehag omtalade övergång, avfall, renegatism eller vad man behagar kalla hans
uppenbarelse i Litteraturbladet, har därföre hos mången väckt vissa tvivelsmål både
i avseende på avsikten och beskaffenheten av professorns politiska omvändelse.»
Efter några insinuationer mot Geijer — hans fortfarande rojalism — återgår
Crusenstolpe till situationen 1809. Vi hade då kunnat bliva en republik, och kronan
hade kunnat flyttas till antikvitetsmuseum. Namnet på den riksföreståndare, man
kunnat utse, är likgiltigt: »någon liten furste, genom sin härkomst eller av
Napoleons nåd, eller ock någon infödd medborgare — hertigen av Augustenburg,
marskalk Bernadotte eller general Moreau, greve Anckarsvärd eller
expeditionssekreteraren Richert». En sak hade man i varje fall vunnit: man hade sparat alla
utgifter för konungadömets lyx, och därefter följer en utförlig tablå över, vad denna
kostat riket. Sedan Crusenstolpe således behandlat konungamakten, kommer han
till riksdagen. Man har förebrått frihetstidens riksdag dess korruption. Men
förekom denna ej förut? Förekom den ej samtidigt överallt? Och har den ej
förekommit sedan? Det sista besvarar han med en mängd nya frågor, av vilka
flera — t. ex. om Guadeloupe-fonden — alldeles särskilt beröra Karl Johan.
Därefter söker han försvara frihetstidens riksdagsmän. Emedan de den tiden »voro
de maktägande, så kunde de utländska föräringarna i själva verket betraktas
såsom subsidier, givna av makt till makt, och lika mycket eller lika litet fördömliga,
emottagna av folkets ombud, som då konungarna och deras ministrar stoppa dessa
medel i sina egna fickor.»
Jag har mera utförligt refererat denna avhandling, emedan den i ett avseende
är ganska märklig. Den skrevs av en statsfånge, men blev varken åtalad eller
belagd med kvarstad, ehuru den innehåller vida mera radikala och för konungen
förnärmande satser än det relativt oskyldiga februaribrevet. Detta visar, att
regeringen nu fått blicken öppnad för vådorna av att inskrida mot den politiska
diskussionen, och denna ändrade uppfattning berodde till en väsentlig del på de
moraliska nederlagen i processerna mot Lindeberg och Crusenstolpe. Resultatet
kan således räknas Crusenstolpe till förtjänst, såvida man i ordet »förtjänst» ej
inlägger någon moralisk betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
