Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dramatisering av den bekanta romanen). På de två åren spelades icke mindre
än 70 stycken. Denna livaktighet återverkade även på Kungl. teatern, och
efter denna tid kan man säga, att den svenska scenen följt ganska väl med sin tid.
Den klassiska repertoaren, särskilt Shakspere, spelades nu ganska flitigt; så gavs
Romeo och Julia 1845 på Kungl. teatern, Kung Lear 1847 på Mindre teatern.
Ehuru man knappt kan tala om någon direkt ensidig smak i urvalet, märker man
dock, att den samtida franska repertoaren blir allt mer och mer förhärskande på
den svenska scenen, och det var mot denna smak, som Strindberg vid sitt första
framträdande reagerade.
Översättningar.
Teatrarnas representationer äro naturligtvis i viss mån ett uttryck för den
samtida publikens smak, den tryckta översättningslitteraturen ett annat. Granska vi
denna intill 1830, finna vi, att den icke alldeles sammanfaller med en lista på
stycken, vilka spelats. Översättningsdramatiken anger en mera utvecklad litterär
smak än den, som framträder i teaterns repertoar. Kotzebue tyckes visserligen
fortfarande vara den mest omtyckte författaren; av hans stycken utkommo under
dessa tjugo år bortåt trettio i svensk översättning. Några dramer av Voltaire,
Racine och Crébillon översattes också, å den andra sidan likväl även några
nyromantiska dramer av Tieck, Werner och Fouqué. Det, som emellertid ger denna
översättningslitteratur dess karaktär, är dess inriktning på den klassiska
litteraturen. Särskilt synes man hava uppmärksammat Shakspere, som ännu betydde så
litet för den svenska scenen. Början gjordes 1813 med Geijers översättning av
Macbeth. Sedan följde Julius Cæsar 1816 (av G. Scheutz), Konung Lear 1818 (av
S. Lundblad), Hamlet 1819 (Granbergs förut omtalade bearbetning), Köpmannen
i Venedig 1820 (av G. Scheutz), Antonius och Cleopatra, Konung Richard den
andre, De muntra fruarna i Windsor, Som ni behagar och Trettondagsafton
1825, alla av Thomander, Othello 1826 (av Nicander) och några fragment ur
Timon af Athen 1827. Även de tre stora tyska dramatikerna Schiller, Goethe och
Lessing tyckas hava åtnjutit en popularitet, som åtminstone de två senare ej hade
hos teaterdirektionen. Av Lessing översattes Emilia Galotti (1821) och Miss Sara
Sampson (1822), av Goethe Götz af Berlichingen (1814), Clavigo (1817), Ifigenia
på Tauris (1818), Torquato Tasso (1819), Egmont och Stor-Cophta (1826), och
nästan alla Schillers dramer kommo under denna tid ut på svenska. Även
Oehlenschläger översattes, Axel och Walborg 1811, Correggio 1812, Hakon Jarl den
rike 1817, Aladdin 1818 och 1819, sistnämnda år även en tragedi av Ingemann.
Efter 1830, särskilt efter 1842, blir denna dramatiska översättningslitteratur både
kvantitativt och kvalitativt ännu mera betydande. Särskilt viktig blev den nya
tolkning av Shakspere, som verkställdes av Carl August Hagberg. De två
första banden utgåvos 1847, det sista 1851, och därmed förelåg en fullständig
svensk text av den nyare tidens främste dramatikers stycken. Tolkningen har
ansetts såsom ett språkligt mästerverk, och särskilt äro de mera drastiska
partierna ypperligt återgivna. Genom den blev Shakspere till sist populär även på
den svenska scenen, och på 1860- och 1870-talen uppfördes de flesta av hans
dramer; Hamlet hade redan 1853 spelats i Hagbergs översättning. Även Calderon
översattes, Lifvet en dröm 1858 av F. A. Dahlgren, 1870 av Theodor Hagberg,
som då även utgav Den mäktige besvärjaren och Vördnad för korset; av dessa
blev dock endast Dahlgrens Lifvet en dröm uppförd. Mest översattes tyska och
franska stycken, Lessings Nathan den vise 1841 — således först sextiotvå år
efter det tyska originalet. Likaså utgåvos översättningar av Goethes Faust (1853),
Götz, Stella (1854), Egmont, Clavigo och Syskonen (1855 — alla av Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/6/0131.html
