Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vars heder han litar, till fångens vaktare. Då därefter Muley erbjuder
Don Fernando friheten, svarar denne: vänskap, kärlek komma blott
i andra rummet efter riddartro och ära, »intet står i bredd med
kungen», tjäna honom, men ej mig, och såsom vän skall jag själv
bevaka din fånge, att din ära ej må fläckas. Alldeles samma scen
upprepas i Beskows drama. Eriks vän Mornay har lyckats bliva
hans fångvaktare och erbjuder honom friheten. Men Erik vägrar
liksom Don Fernando:
Ifrån den stund,
Då du här inträtt som min väktare,
Är mig ditt kall så heligt som din ära.
Du är en annan konungs undersåt.
Du sårar mig, om du förråder honom.
Beskows nästan spanska rojalism var kanske det största hindret för
honom vid teckningen av en karaktär som Erik. I den första
avdelningen, vilken väl skulle skildra de brott, som konungen i den
senare skulle försona, är han snarast ett skuldlöst offer, omgiven av
förrädare, bland vilka även Nils Sture befinner sig, och han lägger
här i dagen en nästan blödsinnad ädelhet, förlåter och förlåter
omigen; icke ens vid hans förhållande till Karin Månsdotter låder någon
fläck. Hon börjar icke såsom i verkligheten såsom hans frilla, utan
såsom hans fosterdotter, och såsom en ren jungfru krönes hon till
drottning — längre i rojalism torde vara svårt att gå. Även Johans
skuld är mindre hans egen än den nedrige katolske ränksmidaren
Possevinos, och över huvud har Beskow även som dramatiker strängt
ställt sig till efterrättelse grundlagens bud: »Konungens majestät skall
hållas i helgd och vördnad; hans gärningar vare mot allt åtal fredade.»
Någon karaktärsteckning kan man icke finna i dubbeldramat, endast
deklamationer på en betydligt sämre vers, än Beskow senare kunde
åstadkomma, och planen är ytterst odramatisk; första delen skildrar
en serie nedrigheter mot den ädle Erik, den andra martyrens lidanden.
Dramat blev heller aldrig uppfört, icke ens den sista delen.
Hildegard och Torkel Knutsson.
Ungefär samtidigt skrev han en annan tragedi Hildegard, som i varje fall ej
betecknar något framsteg. Beskow har här, eklektiker som han var, underkastat
sig den fransk-klassiska tragediens stränga krav på de tre enheterna. Scenen är
en enda, och handlingen utvecklas och avslutas på några timmar, medan den
i Erik den fjortonde krävt många år. Dramat är förlagt till brytningstiden
mellan hedendom och kristendom i Sverige, språktonen, som särskilt anslås av en
gammal kämpe, Björn, är — trots de klassiska tre enheterna — »urgötisk», men
någon kamp mellan hedendom och kristendom, såsom i Runesvärdet, förekommer
ej, och tendensen är snarast bigott kristen. Det hela slutar visserligen mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/6/0137.html
