Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hedberg.
 |
Frans Hedberg.
Fotografi. |
I Stockholm uppfördes Daniel Hjort första gången, på Kungl. teatern, den 18
januari 1864. Kritiken var väl gynnsam, men stycket gick blott åtta gånger, och
detta tyder väl snarast på, att publiken stått oförstående inför det främsta svenska
originaldrama, som dittills givits. Det historiska skådespelet i Sverige hade på
1860-talet en vida tamare karaktär, bestod antingen av en serie patriotiska tavlor
såsom Engelbrekt och hans dalkarlar eller
av en dramatiserad historisk anekdot utan
något djupare innehåll. Den författare, som
under detta årtionde åtnjöt den största
populariteten, var Frans Hedberg, en
aktningsvärd begåvning, även om han såsom poet
ej kan jämställas med Wecksell. Han var
född 1828, men måste redan vid 13 års
ålder sluta skolan för att själv förtjäna sitt
bröd. Någon bildning utöver den, han
sedan på egen hand kunde förvärva, hade
han således icke, men var mycket
intresserad för teatern och blev 1849 skådespelare
vid en landsortstrupp. Framstående inom
det facket blev han aldrig och slutade även
efter ett par år (1854). Dessa år voro
emellertid ej bortkastade, ty under dem hade han
lärt känna både teatern och publiken, och
det är väsentligen på denna kännedom hans
författarskap vilar. Denna kontakt med
scenen uppehöll han ständigt; 1862 blev han
Kungl. teaterns litteratör, var 1871—1881
dess intendent, och under hela tiden
försåg han teatrarna med nya stycken — det uppgives, att originalen varit bortåt
hundra samt jämte dem ett par hundra översättningar. Vana att sätta hop
ett stycke hade han således, även om kvaliteten icke blev den högsta. Han
började ganska blygsamt med små farser och vådeviller utan några vidare
anspråk, höjde sig senare till mera utarbetade lustspel och vågade sig slutligen
på det historiska skådespelet. De mera bekanta inom denna grupp äro Kung
Märta (1860), Dagen gryr (1863) och Bröllopet på Ulfåsa (1865). Hans förebilder
voro de danska skådespel, som skrivits av Oehlenschlägers efterföljare, Heiberg,
Hertz och Hauch. Av dessa hade Heibergs Elfjungfrun (Elverhöi) uppförts på
Kungl. teatern 1857, Hertz’ Sven Dyrings hus på samma teater 1859; hans Kung
Renés dotter hade spelats redan 1845. Särskilt tyckes Sven Dyrings hus hava
gripit Hedberg, och i Tidning för teater och musik skrev han härom: »Detta
medeltidsliv står på nordisk grund, dess saga hörde vi redan i vår spädaste
barndom, dessa folkvisor sjunga vi än i dag, och huru främmande deras
åskådningssätt än är för oss, tjusas vi dock alltid av de vemodsfulla tonerna av liten Karin
och av Hilla lilla, i vilken form de än träda oss till möte. Se där utan tvivel
hemligheten av det välde, som ifrågavarande stycke utövar, dess värde som
dramatisk produkt helt och hållet oavsett.» Hedbergs historiska dramer äro byggda
på dylika romantiska traditioner, Kung Märta på traditionen om Erik Stenbocks
brudrov, Bröllopet på Ulfåsa på den säkerligen ohistoriska anekdoten om Sigrid
den fagra, vilken likväl berättas redan av en medeltida författare. Till några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/6/0154.html
