Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roman och novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillräckliga kunskaper och utan en sann människokännedom företar sig att skriva
romaner, förr eller senare nödvändigt skall ångra sig... Skulle likväl, detta
oaktat, mitt bemödande att skriva dugligt misslyckas, så får jag i parentes nämna,
att det i själva verket varken är för att roa eller trötta allmänheten, som jag
skriver, utan för att roa mig själv — eller kanske rättare, ty jag har just icke
mycket roligt därav — för att undvika något ledsammare, nämligen ren
sysslolöshet». Denna bekännelse är nog i huvudsak sann. Det roade Cederborgh att
måla små kulturbilder från huvudstaden, och på att knyta dessa bilder samman
till en hel roman tänkte han nog från början icke. Uno von Trasenberg reser
liksom Cederborgh till Stockholm, upplever på vägen ett äventyr, kommer i
huvudstaden i beröring med åtskilliga tvetydiga individer, blir intagen i
Sviagriserorden o. s. v., och huvudsaken var för Cederborgh att få gyckla med
ordensväsendet, skildra en spelklubb, en dragning på nummerlotteriet m. m. I den
andra delen är det landsbygden, som fotograferas, en bal i en småstad, en middag
på en herrgård o. s. v. Någon egentlig plan hade han, som sagt, icke, och hans
försök att i denna andra del inlägga en dylik är ej vidare lyckat. I den tredje
är det bästa partiet en satir över rättsskipningen. I själva verket är det hela
mindre en roman än en serie tämligen löst sammanfogade kulturbilder, och för
hjältens egen psykologi hade han intet intresse. För Cederborgh är denne blott
den tråd, som sammanhåller de olika miljöskildringarna. Estetiskt högre står
därför hans andra roman, Ottar Tralling, vars två första delar utkommo 1810.
Ej heller dem tyckes han hava tänkt att fortsätta, och den tredje delen lät vänta
på sig till slutet av 1814; den fjärde och sista kom först 1818. Ehuru Cederborgh
alls icke lånat några detaljer från Gil Blas, är det dock tydligt, att denna roman
varit förebilden för Ottar Tralling. Hjälten börjar, liksom hos Le Sage, såsom
betjäntpojke och kommer sig tämligen hastigt upp till en högre samhällssfär,
varigenom Cederborgh får tillfälle att giva en mera mångsidig bild av det samtida
Sverige. Även hjälten har en mera utpräglad individualitet än Uno von
Trasenberg, litet godtrogen och därför ibland lurad, likväl med en viss världsklokhet,
utan några högre vyer, icke absolut hederlig, men med en skaplig
genomsnittsmoral, icke dum och icke heller kvick, men med ett försonande spjuverlynne.
Vid tolv års ålder kom han såsom dränggosse till en prost, stannade där några
år, men då han vid ett dansgille ville visa sig gentil och i det syftet »lånade»
kantorns silverrova, blev han bortkörd och kom såsom kypare till en mamsell
Gnath i en småstad. Där hittar han emellertid på ett pojkstreck. I kantorns
namn skriver han ett friarbrev till mamsellen, hon nappar på kroken, svarar
jakande, och för att undgå följderna av skämtet rymmer Ottar Tralling till
Stockholm, försöker förgäves sin lycka på ett spelhus och blir betjänt hos ett par unga
herrar med mycket dåliga affärer — ett kapitel, som ger den nutida läsaren en
förträfflig inblick i Stockholmslivet vid 1800-talets början. Därefter slutar den
första delen med, att Ottar får en annan, mera förnämlig plats såsom betjänt hos
en förmögen och adlig major. I den andra delen nödgas han lämna denna plats
och beslutar nu — egendomligt nog — att bli student i Lund. Det lyckas
verkligen, och därpå följer en mördande, men i det hela icke överdriven satir över
den tidens universitet. Han blir nu god vän med en ung baron, får följa denne
hem till föräldrarnas herresäte, men slutar med att bliva bysatt. Den tredje delen
börjar med en mycket rolig redogörelse för äktenskapsprocessen mellan mamsell
Gnath och kantorn, som hamnat i samma fängelse som Ottar, och Cederborgh
får härigenom tillfälle att giva en ytterst målande skildring av tidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
