Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roman och novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angivelse — visserligen frikänd, men såsom saknande pass med
fångskjuts skickad tillbaka till Uppsala. Marie blir tvingad till giftermål
med Leyonbraak, och nu börjar Schenander av dagboken att döma
att bli förvirrad, vandrar och vandrar ut på vägarna, blir, medan han
ännu är halvklok, skolmästare i en bondby, men ger sig åter ut såsom
landstrykare och blir slutligen ännu en gång häktad — nu såsom
misstänkt för delaktighet i ett barnamord. Därmed slutar själva
dagboken, och återstoden utgöres av utdrag ur domstolsprotokollet och
Danviksjournalen. Av det förra framgår, att han naturligtvis
ingenting har att göra med barnamordet, men att han tror sig ha gjort
ett mordförsök mot kapten Leyonbraak — eller möjligen gjort det
— och att han är fullkomligt sinnesrubbad. På dårhuset hade han i
början varit svår att styra, men »en dag hade han märkt
vaktmästarens dotter sysselsatt att plantera några blommor och på begäran fått
tillstånd att biträda henne. Efter den tiden hade hans uppförande
helt och hållet förändrat sig... Likväl hade hans sinnesförvirring
under stundom varit synbar, då han utbrustit i högst besynnerliga
tal till blommorna, fåglarna och molnen, ja, till och med till de frusna
rosorna på fönsterrutorna.» En dag hade han fått besök av ett blekt
fruntimmer, för vilket han »kastat sig på knä och med sammanknäppta
händer till henne hållit en bön. Den främmande hade under tiden
avsvimmat och måst bortbäras av vaktmästaren, då Schenander,
beständigt kvarliggande i samma ställning, ej velat biträda honom.
Återkommet till sans, hade fruntimret strax bortgått efter givet löfte
att vidare underrätta sig om honom. Detta skedde likväl ej, utan
hade vaktmästaren försport, att samma fruntimmer, som skall hava
varit gift med en officer, kort därpå avlidit.» Schenander hade trott
henne vara Jungfru Maria. »Då vaktmästaren en morgon inkommit,
hade han funnit Schenander, rörd av slag, kämpande med döden, och
på bordet liggande ett brev: S. H. T. Herr Regnbåge.» Med detta
brev slutar denna bizarra, men onekligen genialiska roman.
Ungefär samtidigt, 1824, påbörjade Livijn även en annan, Riddar S:t Jöran, som
också går i Hoffmanns stil och är en fantastisk, satirisk samhällskritik. Men
denna blev aldrig utgiven och är nu blott känd genom Mortensens referat. Efter
detta drog sig Livijn alldeles från skönlitteraturen, och den obestridliga begåvning,
han hade, kom därför aldrig att göra sig så gällande, som den förtjänade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
