Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer och hennes efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— och det första inom den svenska litteraturen — att teckna ett
samtida familjeliv inom den högre samhällsklassen, ett försök att
karakterisera de olika familjemedlemmarna och att psykologiskt studera
dem. Psykologien går visserligen ej på djupet, men man bör erinra
sig, att Fredrika Bremer här var — i stort sett — utan föregångare,
ty varken Cederborgh, Livijn, Dahlgren eller Palmblad hade sökt att
skriva några psykologiska romaner. Detta var tydligen för henne
en huvuduppgift. Hon ville vara realist, och detta antydes redan av
titeln: Teckningar utur hvardagslifvet. Fullt lyckades detta icke.
Man levde ännu i romantikens eftersommar, och denna romantik
spelar ganska starkt in i familjen H***:s s. k. vardagsliv. Huvudpartiet
i den andra delen upptages av en historia, Elisabeths, som är så
romantisk, att den mycket väl kunde hava skrivits av Livijn. Elisabeth
rymmer på sin bröllopsdag för att fly till Amerika, blir ertappad och
förd till ett dårhus, hyser en brottslig kärlek till sin farbror, men
hatar honom samtidigt och söker förgifta honom, blir blind och dör
— man har ju litet svårt att uppfatta detta såsom en teckning av
ett svenskt vardagsliv. Och även den andra historien, om kornetten
Carls svärmeri för den sköna italienskan Hermine, är mera romanesk
än vanlig. Emellertid hade dessa teckningar en oerhörd framgång.
Om den tredje delen hade Rydqvist en recension, som fullkomligt
översvallade av beröm: »Vad som i de förra häftena var frö, är här
växt; alla de strålar, som förut i spridda riktningar brutit sig, äro
här samlade i en brännpunkt. Det, som t. ex. i den lilla romanen
Axel och Anna var barnsligt joller, är nu ungdomlig värme.» Innan
denna tredje del ännu kommit ut, mottog hon i januari 1831 Svenska
akademiens Lundbladska pris — varvid dock möjligen den Bremerska
familjens nära vänskap med akademiens sekreterare Franzén kan hava
medverkat. Vid trettio års ålder hade hon således fullkomligt slagit
igenom, och i sina detta år skrivna självbiografiska anteckningar
erkänner hon, att denna vinter för henne varit »på många sätt
märkvärdig och rik. Jag fick mycket beröm och utmärkelse för min
bok... Vid denna tid kommo tvenne brev, ett till mamma, ett till
mig, från en ung man, som i dem tillbjöd mig sitt hjärta och sin
hand. Han yttrade sig med en så varm innerlighet, godhet och
verklig själsförträfflighet och med en sådan öppenhet i både ont och
gott om sig själv, att jag därav djupt rördes. Jag hade för honom
ingen motvilja; men jag ville ej gifta mig. Genom mitt honom givna
nej ansåg jag mig för alltid hava satt en bom emellan mig och
giftermål. Jag hade ingen fruktan för, att ju icke uppfyllandet av plikterna
såsom maka, mor och husfru skulle bliva mitt förnämsta mål, om jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
