- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 6. Efterromantiken /
180

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer och hennes efterföljare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

betydde det nära förhållande, i vilket hon nu kom till grevinnan Stina Sommer-
hielm, född Lewenhaupt, med vilken hon gjort bekantskap under sitt uppehåll
i Skåne. Grevinnan var icke mindre än elva år äldre än Fredrika Bremer och
sedan 1827 änka efter den norske statsministern M. L. Sommerhielm. Hon var
fortfarande bosatt i Norge, på gården Tomb vid Kristianiafjorden, och nu — på
w.
Grevinnan Stina Sommerhielm, f. Lewenhaupt.
Sepiateckning av Fredrika Bremer. Tillhör fröken C. Rózycka,
Nizza.
sommaren 1835 — bjöd hon
Fredrika Bremer till sig. I ett
brev till Böklin skrev denna:
»Mitt hem är en vagga, mjuk,
behaglig. Heliga vaggsånger
tona där — ja, ty änglar sjunga
dem. Men — de söva! Jag
vill ej sövas, ej domna, ej
somna i ro och bekvämlig-
het ... Jag vill ut att leva i
världen, bland bekanta, men
ej fullt kända gestalter, jag
vill se människan, där jag
alltid helst sett henne, för att
söka ett odödligt hopp, i hen-
nes lidande, i hennes kamp,
i hennes sista stunder, i dö-
den ... Jag har tänkt under
grevinnan Sommerhielms be-
skydd vistas en tid vid lasa-
rettet i Kristiania. Hennes
hjärta och hennes hand äro
färdiga att emottaga mig.
Huru länge jag skulle dröja
där, vet jag ej. Kanske för
alltid. Skall jag återtaga pen-
nan, så skall den vara doppad
i en gedignare, verkligare saft
och skall kunna med mera
erfarenhet berätta om lidandets och barmhärtighetens mysterier.» På hösten 1835
kom hon till Tomb: »Omkring ligger en, ej stor, men vild och fri natur. Bortom
ängarna skymtar Kristianiafjorden, bortom den, i det blånande fjärran, stiga Väst-
landets snöiga höjder. Vid mitt fönster slåss, kvittrande, småfåglarna om de bröd-
smulor, jag på ett bräde därutanför utströr för dem.» Hon hade här fått det
lugn, hon åtrått. Att den vårluft — skrev hon till sin mor — »i vilken grevin-
nan Sommerhielm genom sitt hjärta, sin karaktär och sitt lynne beständigt låter
mig andas, verkar mycket gott, det är visst. Men än mera verkar, att jag får
vara så fullkomligt i ro. Mamma kan icke tro, huru ljuvligt jag känner det
att vara så långt ifrån alla bekanta, att inga besök ha att göra, inga att få.»
För Fredrika Bremer fick grevinnan Sommerhielm en stor betydelse, och hon
lärde sig att allt mer och mer värdera henne. Kort efter ankomsten till hennes
hem skrev hon: »Det är en kraftfull och levnadsfrisk människa, med ett varmt
hjärta och detta sunda förstånd, som man lär högre värdera, ju längre man
lever. Allvarlig och fast i karaktär, leende och lekfull i lynne, gör hon livet
180

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/6/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free