Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer och hennes efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från honom i en stormig stund. Men sädet, som blivit utsått under de tvenne
föregående årens umgänge med honom, har sedan växt och förkovrats, vårdat
av hans trogna hand. Jag mötte honom eller rättare: Gud sände honom till mig
i en viktig period av mitt liv. Jag hade uppstått ur en lång, nära trettioårig döds-
kamp, och han gav mig — mer än livet. Han gav mig det, som allena kunde
göra mig livet kärt och värt: ett nog för min ande.» I oktober 1848 kom hon
till Böklins nya hem — han hade nu blivit kyrkoherde i Köpinge ej långt från
Kristianstad, och där vistades hon till början av december, då hon begav sig till
Köpenhamn. I den danska huvudstaden kom hon i beröring med dess främsta
personligheter, med Andersen, Martensen, Hauch, Örsted, Grundtvig m. fl. och
dröjde där hela vintern samt en del av sommaren. Där mognade hennes plan
att fortsätta resan —■ till Amerika. Hennes sjuka syster Agathe vistades då i
Marstrand, och dit reste nu Fredrika Bremer att taga avsked av de sina. Jag
blir väl — skrev hon till Böklin — »en fjorton dagar hos Agathe och reser så —
till nya världen. Jag bar tyst inom mig denna plan, redan då jag lämnade
Stockholm, men det berodde på så många yttre och inre ting, om den skulle
kunna verkställas, att jag icke ville tala därom.» Från Helsingör reste hon med
ett ångfartyg över till Hull, och redan den 4 oktober 1849 var hon i New York. I
Amerika, vars flesta stater hon besökte, stannade hon i två år och kom först i
september 1851 tillbaka till England.
Då det fartyg, på vilket Fredrika Bremer färdades till Sverige, i början av
november hunnit till Dalarö, möttes hon av en smärtsam underrättelse : att hennes
syster Agathe för mer än en månad sedan slutat sina dagar: »Hon gick, när
blommorna vissnade, när sångfåglarna flögo åt söder, hon gick, även hon, till
varmare länder.» Det hade varit till henne, Fredrika Bremer skrivit sina många
och långa brev från Amerika. I Stockholm uppvaktades den ryktbara författarinnan
av den nye redaktören för Aftonbladet, Bergstedt, som anmodade henne att för
tidningen skriva en skildring av den stora världsutställningen i London, som
Fredrika Bremer på återvägen besökt. Hon gick in härpå, och så publicerades
i Aftonbladets följetong från nyåret till slutet av april 1852 England om hösten
1851, som handlade om vida mera än själva utställningen. Dessa artiklar ut-
kommo samma år i bokform på danska och tyska, 1853 på engelska och hol-
ländska, sedan även på polska, men icke på svenska förrän 1922, då Klara Jo-
hanson hade den goda idéen att sammanföra dessa tidningsartiklar till en bok.
Denna skildring av England hör, så vitt jag vågar döma, till det bästa, som
Fredrika Bremer skrivit. Hennes stilkonst står här på höjdpunkten, och såsom
en skildring av Victoriatidens kultur är den sällsport allsidig. Att en svensk upp-
laga så länge låtit vänta på sig, kan möjligen hava berott på de socialistiska
sympatierna i dessa Englandsartiklar, men sannolikt därpå, att allmänhetens in-
tresse upptogs av det större arbete, som Fredrika Bremer 1853—1854 utgav:
Hemmen i den nya verlden. I den skrift — Till mina amerikanska vänner — som
inleder de tre volymerna, berättar Fredrika Bremer, att hon i Amerika föga tänkt
på att skriva en bok om det nya landet. Den skulle i så fall hava blivit helt
annorlunda, mindre omedelbar och mera sällskapsklädd, »men jag erkänner för
er, att jag i Amerika umgicks med tanken att metamorfosera hela Amerika i —
en roman och er, mina vänner, i dess hjältar och hjältinnor, men så fint, att
ingen av er skulle kunnat känna igen varken Amerika eller er själva. Men verk-
lighetens scener i ert stora land ville icke låta inrymma sig i en roman. Romanen
smälte bort... Tanken på att utgiva de brev, som jag skrivit hem från Amerika,
13 — 30113. Illustrerad Svensk Litteraturhistoria. VI. IQS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
