Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer och hennes efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt det elände, som där frodades. Men i det hela ser hon dock
Amerika med kärlekens ögon och har en sällspord förmåga att finna
ut det goda. Den tiden voro amerikanarna just ej bortskämda med
några panegyriker. 1844 hade Dickens’ mördande satir i Martin
Chuzzlewit utkommit, och medelamerikanarna hade därför en böjelse
att i varje utländsk författare se en fiende. Fredrika Bremer berättar,
att hon en gång blev nekad plats på en ångbåt, emedan kaptenen,
som fått höra, att hon var författarinna, fruktade, att hon skulle
»sätta honom i sin bok».
Tvärtom hade hon sympati för »yankeen» : »Han är en ung man
(lika mycket om han är gammal), som bryter sig sin egen väg fram
i världen i full förlitan på egen kraft, studsar för ingenting, ryggar
för ingenting, finner ingenting omöjligt, tror allting, hoppas allting,
försöker allting, går igenom allting och kommer ur allting — alltid
densamme . . . Denna karaktär kan framvisa besynnerliga, stundom
löjliga sidor; men den har onekligen en frisk, ogenerad storhet och
kan uträtta mycket stort. Och för lösningen av mänsklighetens största
problem och högsta mål — skapandet av ett brödrafolk — tror jag,
att folkens Fader lagt sin hand på yngste sonens huvud, sägande (som
vår konung Karl IX): Han skall göra’t.» Och längre fram berättar
hon, att en äldre man tvivlande frågat, »om jag verkligen trodde, att
folket i Amerika var lyckligare än i Europa». Jag får — skriver
hon — »så ofta och så många egenkära frågor om Amerika, att den
frågan var mig en riktig förfriskning, och det gladde mig att kunna
svara, att jag trodde, att här fanns mera hopp än där, och det var
redan en större sällhet». Denna sympatiska uppfattning bibehöll
hon ännu, när hon steg ombord för att anträda färden tillbaka till
Europa: »Frågar man mig, vad den nya världens folk har fram-
för den gamlas, så svarar jag, med intrycket av vad jag i Amerika
sett och genomlevat friskt i min själ: ett varmare hjärtslag, ett mera
energiskt, ungdomsstarkt liv.»
Det hade varit mycket, som stött henne tillbaka, men det hade
varit mera — utom själva det amerikanska lynnet — som tilltalat
henne. Ehuru vissa yttringar av den amerikanska religiositeten före-
föllo henne väl vulgära, greps hon likväl av den större religiösa liv-
aktighet, som hon tyckte sig finna i den nya världen; särskilt kommo
kväkarna hennes hjärta nära. Och som ett stort företräde räknade
hon den obegränsade religionsfrihet, som här rådde. Ett annat var
det starkt utbredda filantropiska intresset, och åt dylika institutioner i
Amerika ägnar hon ett brett utrymme i sina brev. Särskilt studerade
hon naturligtvis kvinnans ställning i den nya världen. I allmänhet
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
