Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer och hennes efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fick aldrig några tjugofyra talanger; den andra var i den vägen
ett underbarn, och det var redan härav naturligt, att deras ideal i
livet skulle bliva olika. Den ena, som ansåg sig vara ful, avskydde
societetslivet, den andra, som visste, att hon var vacker, älskade det.
Fredrika Bremer hade haft den lyckan att vid sitt inträde i livet
träffa tre betydande personligheter, som alla satt spår i hennes ut-
veckling: miss Frances Lewin, Böklin och grevinnan Sommerhielm.
Sophie Zelow hade ej stött samman med någon enda verklig kultur-
personlighet, och skall man tro hennes egen senare uppgift, var den
snälla och ytliga Malla Silfverstolpe hennes ideal, då hon som barn
uppehöll sig i Stockholm. Sedan förflöt hennes liv nere i den undan-
skymda Västgötabygden — frånsett några besök i huvudstaden •—,
hon kom aldrig ut i den stora, vida världen såsom Fredrika Bremer;
först två år före sin död företog hon en kort resa till Tyskland.
Bådas vyer blevo därför av olika vidd. Fru von Knorring var onek-
ligen en mycket begåvad dam, men hennes synvidd var trång. Hon
var »förnäm» och ytlig, hennes sociala, moraliska och religiösa idéer
voro bornerade, konventionella, nedärvda, och hon hade ej Fredrika
Bremers förmåga att med åren växa. Men hon låg över henne i ett
avseende: hon hade ögonen mera med sig — kanske därför att hon
reflekterade mindre och hade mera intresse för det yttre än för idé-
livet. Hon hade salongsdamens uppövade blick för småsaker, i vissa
fall även för människor, erotiken i hennes romaner är icke blott så-
som hos Fredrika Bremer »treue Schwesterliebe», hennes berättar-
talang var minst lika stor som Fredrika Bremers, ehuru också hon
hade svårt att fatta sig kort. Men även hennes realism är begränsad
till vissa detaljer och till några få karaktärer; särskilt hjältarna i hen-
nes romaner äro, liksom så ofta hos Fredrika Bremer, lånade icke
från verkligheten utan från Sturm und Drangs romanvärld eller kanske
närmast från Byron.
Redan som nygift började hon att skriva några romaner, som dock aldrig blevo
slutförda, ehuru de gä igen i de senare. Den första, som blev färdig, var Cou-
sinerna, som enligt systerns uppgift skrevs redan 1829. Troligen hade hon då ej
mer än börjat den, och avslutad blev den nog ej förr än 1831, varefter den grund-
ligt omarbetades, innan den till julen 1834 kom ut i bokhandeln. Den är således
i varje fall senare än Fredrika Bremers Teckningar utur hvardagslifvet, och det
är väl sannolikt, att den framgång, dessa hade, sporrat Sophie von Knorrings
lust att uppträda på den vittra arenan. Den närmaste anledningen var densamma
som för Fredrika Bremer: hon behövde pengar, och för sitt debutarbete erhöll
hon 200 rdr banko. För författarskapets ekonomiska sida blev hon snart mer
och mer intresserad, och såsom en tjugofemte talang kunde hon hava räknat
förmågan att skruva upp honoraren. I det syftet spelade hon ut den ene för-
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
