Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hemming-Sjöberg m. fl. Det är också på deras forskningar, som den
efterföljande framställningen är byggd. Med dylika undersökningar
följer dock en viss fara. Det litteraturhistoriskt intressanta är icke
alltid det estetiskt värdefulla, och just därför att Almquist, litteratur-
historiskt sett, är en så fascinerande företeelse, lockas man lätt att
överskatta det estetiska värdet, av vad han verkligen åstadkommit.
De olika impulser, han fått, har han onekligen sammangjutit till en
världsåskådning, som måste betecknas såsom i hög grad originell.
Detsamma kan emellertid sägas också om Stagnelius, vilken till en
del druckit ur samma inspirationskällor. Men han ägde förmågan att
omdana dessa intryck till stor poesi. Den förmågan ägde Almquist
icke, åtminstone icke så vida man ser på totaliteten av hans produk-
tion. Benranglet •— idéinnehållet — tittar här för ofta fram utan att,
såsom hos Stagnelius, täckas av den poetiska formen. I det hela
torde han vara den svenska litteraturens mest originella företeelse.
Hans dikter äro de mest bizarra inom vår litteratur. I vilt fantas-
teri slår han rekordet, och samtidigt är han i andra skrifter en
genomförd realist. I varje fall är hans personlighet den gåtful-
laste. Den passar icke in i någon av de kategorier, i vilka vi äro
vana att inordna människorna. Av de närstående, som verkligen
kände honom, betraktades han såsom en profet, såsom en gudain-
given siare, och det lider icke något tvivel, att han verkligen var en
religiös personlighet. Hela hans författarskap har också mer eller
mindre karaktären av en religiös förkunnelse. Men ännu mera ove-
dersägligt är det, att han icke blott juridiskt, utan även moraliskt var
en brottsling. Han begick tvegifte, stöld, förfalskning, gjorde sig
med allra största sannolikhet skyldig också till ett mordförsök. Enk-
last vore naturligtvis att rubricera honom såsom en hycklare. Men
helt säkert är en dylik förklaring oriktig. Hycklare var han icke,
och för min del tror jag ej heller, att han känt någon ånger över
sina gärningar. Huru skall man då kunna förena dessa skriande mot-
satser? Detta problem kommer förmodligen aldrig att kunna lösas,
men helt visst skall det beständigt utgöra en lockelse för den littera-
turhistoriska forskningen. Det ser nästan ut, som om Almquist lyckats
göra en fullkomlig boskillnad mellan människan såsom handlande och
människan såsom kännande, mellan den, som tillhörde denna världen,
och den, som tillhörde en annan. Huruvida något dylikt över huvud
är psykologiskt möjligt, är ju ytterst tvivelaktigt, men vissa drag i
hans författarskap peka onekligen i denna riktning, och en analys av
detta kastar åtminstone något ljus över hans originella, gåtfulla per-
sonlighet.
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
