Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och rike bonden, Lycksalighetens ö, Grodskinnsmaja, Den sköna Helena o. s. v.
Barnens egen fantasi plär skåda i dem en skönhet, som ej synes i själva histo-
rien, ehuru dessa likväl måste medgivas äga den besynnerliga förmågan att kunna
i den avhörandes själ förvandlas till ofta djupt behagliga utsikter och tavlor, vilka
man förgäves söker i själva historiens ord.» Dessa folksagomotiv har han emel-
lertid sökt sammanbinda till ett slags historisk roman, ehuru själva sammanlöd-
ningen knappt kan sägas vara lyckad. Cypressen börjar med en burlesk bonde-
saga, antagligen densamma, som han kallar Den fattige och rike bonden, vilken
för oss är mest känd genom Andersens Storklas och Lillklas ; antagligen hade
Almquist hört den som barn. För att knyta den samman med den följande be-
rättelsen har han likväl måst förlägga den till 1400-talets början, ehuru denna
historiska bakgrund varken passar för sagan eller dess hjälte, den klippske tor-
paren Gunnar, har den ringaste likhet med den ädle riddaren Gunnar i Cypres-
sens fortsättning. Sagostilen har han heller ej kunnat iakttaga. Av en alldeles
annan karaktär är fortsättningen, berättelsen om riddaren Sigfrid. Dess början
är sammanvävd av två mycket populära sagor, av vilka den senare återfinnes i
Måns Röskägg. Efter detta fortsätter emellertid Sigfrids historia såsom ett slags
medeltidsroman, vilken ganska mycket erinrar om Spiess; hos Almquist förekomma
dock ganska ofta inslag av den så omtyckta nyromantiska ironien, men inslag,
som äro vida bättre än dem, vi funnit hos Livijn och Dahlgren och vilka tyckas
tyda på, att Almquist redan vid denna tid hunnit studera E. T. A. Hoffmanns
geniala sagor. Cypressen är likväl icke blott en nyromantisk saga ; den har även
en symbolisk innebörd, egentligen dock blott Sigfrids saga. Då denne börjar sin
berättelse, säger sig Almquist hava en misstanke, att »han i mysteriösa ord äl-
skade förtälja sina verkliga händelser». Genom en skarpsinnig undersökning har
Lamm också visat, att Almquist här i sagans form velat symboliskt skildra sin
egen ungdoms själskriser, och även andra filosofiska och religiösa idéer skymta
bakom sagans händelser.
Svårare att med säkerhet datera är Arctura eller sagan om Grimur Galt, som
trycktes först 1849, men sannolikt skrivits i början av 1820-talet. Det mesta är
en omskrivning av vissa kapitel i Biörners Kämpadater, med vilka Almquist för-
enat några lån från Novalis’ roman Heinrich von Ofterdingen och från Kalevala-
sångerna, om vilka han 1821 fått några notiser av A. I. Arwidsson. Det hela har
en viss likhet med den bekanta sagan om prinsessan Törnrosa, och även här har
sagan en symbolisk innebörd, ehuru denna förefaller ytterst dunkel. Stilen imi-
terar den isländska sagans. Även under de följande åren spelar folksagan in i
Almquists diktning. 1824 planerade han ett stort samlingsverk, Jordens blomma,
vilket likväl såsom helhet aldrig kom att utföras. I detta skulle även ingå Semi-
ramis samt Ormus och Ariman. Semiramis börjar med en folksaga — den be-
kanta om den elaka styvmodern — för att sedan övergå till den assyriska, från
Diodoros kända fornhistorien. Andra folksagor äro inkastade i den troligen under
Värmlandstiden skrivna historiska romanen Hermitaget. Almquists intresse var
således under hela denna tid, 1815—1830, ganska starkt knutet till folkdiktningen,
dock till en väsentlig del därför att han i sagan kunde giva ett symboliskt ut-
tryck åt de religiösa och sociala idéer, med vilka han samtidigt laborerade. Vi
skola då vända oss till dessa.
I Uppsala spelade Almquist ingen ledande roll inom det intelligenta student- Pro fide et
livet, och från kamratkretsen tyckes han — så vida man frånser swedenborgia- cantate,
nismen — ej hava mottagit några intryck. Helt annorlunda blev förhållandet,
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
