Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste undergå rening och utföras i prövorummet». Sedan denna och andra
ceremonier verkställts under en sakta musik, håller ordföranden ett nytt tal: »Att
det yttre livet och den fysiska kraften, blott såsom sådant, vore ett intet, att därföre
de förra graderna nu gått under och de gamla gudarna stupat.» Baldurs verkliga
namn hade varit Oskuld. Åsarnas Baldur hade väl fallit, ty »i umgänge med
physis gick den ideala oskulden slutligen förlorad». Men såsom Oskuld lever han
kvar i den nya världen, och adepterna skulle »nu arbeta på att finna oskulden
själv, vilket sker genom en evigt allt mer fullkomnad sedlighet». Men med
»oskuld» menade Almquist snarast det religiösa sinnelaget, »törnroslynnet». Gra-
dens namn var Hoppet och medlemmarnas: Morgonstjärnans riddare. Studierna
inom graden skulle vara historia samt »kristna folksagor, och ett urval av nyare
författares till den sköna litteraturen hörande skrifter lämpas därtill. Så även
med sången. Vår svenska medeltids folkvisor uppträda här och fortsätta genom
det övriga av förbundet deras renande inflytelse.»
Med den nästa graden, den sjunde, börjar romantiken, »det kristna chevale
riets nedre element, den rena kärleken till kvinnan, den högre andens begynnelse».
Liksom hos fosforisterna i Uppsala kommer även hos Almquist en dragning till
katolicism fram, ett visst svärmeri för Jungfru Maria, »den äkta romantiska kon-
stens käraste föremål». Namnet på gradens medlemmar skulle bliva Guldhjärtats
riddare. »I början hade jag ansett dem böra kallas den heliga Jungfruns riddare,
men då det är en följd av tidens olyckor, att människor ofta ej gå till sakens idé,
utan blott lyssna på bokstavsljud, så kunde detta väcka förargelse.» Vad gra-
dens studier beträffade, skulle dessa utgöras av götiska dikter, men »Sverige har
brist på läsning för denna grad, och måste vi i det fallet se oss omkring utrikes.
Amadis’ Oriana, Tancredis Clorinda, Sophronia m. fl. hos Tasso, Petrarcas Laura,
Bertha von Lichtenried hos Fouqué uppträda såsom täcka stjärnor för mitt minne.
Och huru många andra? Legender av ädelt innehåll borde bearbetas i Sverige.»
Såsom namn på själva graden hade han tänkt sig Paradisfågelns lustgård — det
var med all sannolikhet för denna grad, som han skrev sin förut omtalade legend
Guldfogel i Paradis. Men till denna grad hörde ock läsning i den heliga skrift,
dock blott Gamla Testamentet; med det Nya skulle man först i den åttonde gra-
den börja. Denna åttonde grad skulle giva »uranismens liv, det kristna chevale-
riets övre element, den rena kärleken till Gud, den högre andens fulländning»,
och medlemmarna kallas Korsets riddare. »Receptionens idé skall vara den att
ingiva människan lust att med glädje kunna avsäga allt i världen för Guds skull»,
och det centrala i denna grads reception »kan naturligtvis ej annat vara än kris-
tendomens centralljus: Kristus». Den religiositet, som innerst hägrade för Alm-
quist, torde hava varit swedenborgianismen, och även Almquists myttolkning har
tagit intryck av Swedenborgs korrespondenslära.
Den nionde graden skulle slutligen giva »blicken över det hela, biläggandet
av levnadens motsatser, gradernas sammanfallande till en mening: förbundsslutet».
Här förenades kärleken till Gud och kärleken till fosterlandet, och denna förening
får en för Almquist mycket karakteristisk form: »Svenska folkets egentlighet är
bonden; han är fundamentet, marken», men bondens (den svenske medborgarens)
mål är att idealiseras, och här har Almquist — möjligen först i redaktionen av
1820 — tillagt en mycket karakteristisk not: »Att blott leva som idealiserad bonde
vore då det allmännaste och högsta levnadssättet. Detta ämne fordrade en egen
utveckling; det skulle måhända visa oss nya perspektiver. Berättelsen om romerska
diktatorer och konsuler, som från plogen gingo till de högsta förrättningar och
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
