Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Messina. Det låg dock sâ att säga i luften, återfinnes på så många ställen inom
Sturm und Drangs skräckromantik, att man ej behöver förutsätta någon bestämd
förebild. Lamm har likväl påpekat den stora likheten med Lafontaines Das heim-
liche Gericht des Schicksals oder Rosaura, vilken bok befann sig i biblioteket på
Fagervik, där Almquist sannolikt läst den. Det är möjligt, att han härifrån fått
själva uppslaget till handlingen.
I Amorina stå två till det yttre förvillande lika tvillingbröder mot varandra,
Herman och Rudman Falkenburg — ett brödrapar, som starkt erinrar om Karl
och Franz Moor, den förre ädel, idealist, romantiker, patriot, den senare en usling,
hatfull, avundsam, lågsinnad. De älska samma flicka, Henrika, som gäller för
att vara och tror sig själv vara dotter till kyrkoherden i Danderyd, doktor Libius.
I själva verket är hon dock de bägge brödernas syster, och så småningom av-
slöjas denna hemlighet. Ätten Falkenburgs stamfader hade deltagit i korståget,
men flytt från detta och därför drabbats av en förbannelse. Ständigt skulle en
medlem av släkten dö i vanvett, och slutligen skulle en »fördold mesallians för-
störa hela husets sista ådra på jorden och det utrota i grund». I Amorina skildras,
huru denna förbannelse träffar ätten. De båda tvillingbrödernas far, den gamle
Falkenburg, hade haft en förbindelse med en ofrälse kvinna, men då han fruk-
tade den olycksbådande spådomen, hade han förskjutit henne och gift sig med
en högadlig dam. Sina bägge söner har han dock tagit till sig, och de upp-
fostras såsom grevar Falkenburg, såsom söner i hans äktenskap, och veta icke om
sin börd. Sin forna älskarinna har han gift bort med den lumpne kyrkoherden
Libius, men till den dotter, som födes i detta äktenskap, Henrika, är icke Libius
utan Falkenburg fader. Ej heller hon vet om sin börd. Emellertid hade spå-
domen haft en annan innebörd, än den gamle Falkenburg förmenat. »Mesallian-
sen» hade icke avsett en förbindelse mellan frälse och ofrälse, utan en förbindelse
mellan syskon, och det var en dylik, som den gamle Falkenburg möjliggjorde
genom sitt försök att undgå den över ätten vilande förbannelsen. Med detta
motiv förenas ett annat. Henrikas mor har haft en syster, vilken varit gift med
en ämbetsman, som var en väldig jägare. För att även sonen skulle få detta
lynne, lät han under hustruns havandeskap anställa slakt och tvang henne »att
höra de arma djurens dödsläten, och då slutligen hennes tid var när, nödgade
han henne att svälja varm blod. Av fasa greps hon! I ögonblicket födde hon
en son . . .» Denne växte upp, blev stark och rask, »men en oändlig hunger
efter rått kött tärde ifrån början det späda barnets inälvor», och ju äldre han blev,
dess häftigare blev hans törst efter blod. En dag — han var då ej ännu fjorton
år — fann man honom liggande i sin moders säng. Han hade stött en kniv i
hennes strupe och slickade de varma blodströmmarna, som runno fram. Därpå
mördade han sin broder, och själv försvann han — man trodde, att han drunknat.
Detta var emellertid ett misstag. Då romanen börjar, lever Johannes — så är
hans namn — och har blivit stråtrövare för att få tillfredsställa sin vansinniga
törst efter blod. Som man märker höra dessa bägge motiv hemma inom skräck-
romantiken, och dit hör även, att den gamle Falkenburgs ande då och då, all-
deles som Hohenstaufen, uppenbarar sig för sina ättlingar, att händelsen spelar
än på dårhuset, än på galgbacken m. m.
Då dramat — eller romanen, vilket man vill — börjar, äro Herman och Hen-
rika redan förälskade i varandra. De träffas i Danderydsskogen, och vid ett al-
tare, som de där rest, förenas de med varandra — utan präst och utan vigsel.
Men även Rudman har förälskat sig i Henrika och söker förgäves genom Johan-
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
