- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 6. Efterromantiken /
265

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Organismen, liksom sjukdomen är en rubbning av individens kropps-
organism. I det senare fallet frågar man: »huru skall hälsan åter-
ställas? Och det enda förnuftiga svaret: sjukdomen skall läkas.» På
samma sätt bör man i det förra fråga: »hurudant bör straffet vara?
Såsom jag ser sakerna, kan det endast finnas tvenne huvudslag av
straff, likaledes blott tvenne huvudslag av fysisk läkedom.» Den
fysiska sjukdomen botas, ’»antingen därigenom att själva det sjuka
partiet återbringas i friskt tillstånd och hela organismen sålunda åter-
ställes till den totala jämvikt, som kallas hälsa, eller (i fall detta ej
kan ske) därigenom, att det sjuka partiet rent av borttages ur orga-
nismen och sålunda ej genom sin försämrande inflytelse hindrar de
övriga delarna ifrån att vara friska». Härav följer med avseende på
straffet: »att förbättring är den egentliga (den positiva) åtgärd, som
med brottslingen bör företagas, och att förvisning ur statens gemen-
skap endast då kan komma ifråga, när — genom bristande förmåga
hos de personer, som skola bearbeta hans förbättring, förenad med
fullkomlig ovilja därtill hos brottslingen själv — förbättringen blir utur
stånd att kunna verkställas». Förbättringen bör först avse att röra
den brottsliges vilja, och detta sker bäst genom en så förlåtande
godhet, »att ej en påminnelse återstår av brottet — ej en enda före-
bråelse, med ett ord: ett gudaliknande behandlande». Förvisningen
bör ske, ej genom dödsstraff, utan antingen så, att brottslingen ut-
föres ur själva landet eller så, att han behålles inom samhällets jor-
diska gränser, men genom fångenskap skiljes från umgänge med andra.
I Amorina har samma fråga tagits upp i hovrätten: »Var sjukling
är en brottsling — han skall dömas.» Men härtill svaras: »Var
brottsling är en sjukling — läkas skall han.»
Johannes framställes onekligen såsom en moralisk sjukling. Han
har en stark medfödd tendens till det onda. Men han är icke helt
ond, han har ett hat till sin egen brottslighet och han vill bli god.
Så vida han i början av sin bana råkat ut för Amorina, hade den
medfödda tendensen kunnat motarbetas och hans vilja hade kunnat
riktas åt ett annat håll. Själv saknar han kraft därtill, och redan
från början utsättes han för påverkningar från de dåliga elementen i
samhället. Han blir först betjänt hos den nedrige Rudman Falken-
burg, sedan hos en lumpen vivör, president Benkrona, och genom
dem drages han allt djupare ned i brottet. Så söker han i sin för-
tvivlan upp en präst: »Detta heliga ämbete är ju inrättat till upp-
lysning för arme, förkastade, brottslige, i deras frid förlorade? .. .
Ack, ack, var nådig, var barmhärtig, herre, se ej på mina trasor,
skåda ej mitt sönderklösta bröst. En dunkel, osäglig drift har plågat
265

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/6/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free