Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almquist
i Nya
elementar-
skolan.
men furstar i vår själ, krönta av ovanskliga lyckan, med frihetens
strålande gamvingar vid våra lockar!»
Valdemar är således Ariman, som böjt sig för Ormus. Men den
lära, som Hermitaget förkunnar, är icke upprorets. Efter nederlaget
vid Ramundaboda råkas Valdemar och Judith ännu en gång. Han
tror först, att hon är blott en andeuppenbarelse, men hon svarar:
»Jag är icke död, konung. Jag har rest ifrån Sofia, min syster. Dig
ville jag ännu träffa och säga än en gång åt dig: vi träffas aldrig
mer. . . Följ mig, tvätta dina händer, du som jag, i en skogsrännil
här framme mellan hassel och alm. Där sönderbrister hjärtat lättast.
Kom! Det hemligt knutna mörkgröna bandet oss emellan uppknyter
jag! Jag har låtit insy vår signatur i dukar och kappor, helgade åt
S. Klara. Så skall det vara bäst för oss. Men hör mig: Förmår du
en kväll vid himmelrikets port återfinna våra skeppsbrutna insignier
— då Valdemar!» Meningen är tydligen, att där skola de på jorden
åtskilda bliva man och hustru — således samma fantasi, som vi redan
mött i Murnis och Svangrottan på Ipsara. I mera burlesk form fram-
lägges samma teori av den hurtige skogvaktaren Erasmus, en roman-
figur, till vilken Almquist tydligen inspirerats av de folktyper, han
funnit hos Walter Scott. Erasmus har varit lyckligt gift, och efter
hustruns död söker han sig en ny äkta hälft: »Jag behöver nu ingen
ungdom i mitt hus. Långt hellre önskar jag mig nu en matrona, helst
änka. Vänner, jag vill hava en, som i mig föreställer sig sin döde mans
hamn — ja, jag önskar en sådan, helst änka, som när vi glada sitta
tillsammans i ro i vår kammare på Robinhays jakthus, i mig ser sin
avlidne älsklings spöke och tillika låter mig i henne se en vålnad av
min aldrig förgätna, första hustru.» Även här är det tydligen tanken,
att de ursprungliga äktenskapen skola fortsättas i himlen, och Eras-
mus var t. o. m. så förtänksam, att han redan under den första
hustruns livstid ville utse en jordisk hustru numro två att ha att tillgå
vid den förstas frånfälle.
Då Almquist på hösten 1825 återvände till Stockholm, hade han således med
sig en hel packe handskrifter. Men egendomligt nog gav han ännu på länge
ej ut något av trycket, utan hopade blott manuskript på manuskript. I stället
sökte han andra förvärvsmöjligheter. Av »sekreterarefolket» hade han tydligen
fått nog, och på några inkomster på den banan var ej heller att hoppas. Äm-
betsman blev han därför icke. Däremot synes han ej alldeles hava övergivit
sina lantbrukarplaner. Faderns affärer hade nämligen blivit allt sämre, och slut-
ligen hade han nödgats göra konkurs. Love Almquist hade emellertid lyckats
utverka prioritetsrätt för sitt och helsyskonens mödernearv, och då nu Antuna på
sommaren 1824 utbjöds på konkursauktion, inropade Almquist egendomen för sig
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
