Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu, att jag ibland mina papper måste hava en berättelse, som jag en
gång uppsatt, över huru hela världen uppkommit. Det är en skapelse-
målning och bör väl då föregå alla övriga världens händelser. Det
är verkligen sant, när jag för några år tillbaka var i sällskap med
en man, blev jag genom hans tankar hänförd till lust att vilja bilda
en hel världshistoria. Jag satte då däröver själv upp de föreställ-
ningar, som upprunno hos mig. Jag hann väl icke till mera än ett
företal, men det är även något. Skulle herr Hugo vilja höra det?
Om jag t. ex. först skulle framställa detta företal, sedan den nyss-
nämnda skapelsedikten och därefter vad annat som kan bli?» När
detta skrevs, var således meningen att låta ramberättelsen Jagtslottet
efterföljas först av Gudahataren och sedan av Skönhetens tårar samt
tydligen också av de andra för Jordens blomma planerade styckena.
Alltsammans förelåg emellertid blott i manuskript, och Almquist synes hava haft Törnrosens
en egendomlig motvilja mot att publicera något. Han hade ju förut blott utgivit b°k-
några obetydligheter, och hans enda mera betydande tryckta arbete, Manhems-
förbundet, var från 1820. Sedan dess hade allmänheten ej hört något av honom.
Näppeligen kan kritiken över Manhemsboken hava gripit honom så djupt, att han
därför skydde tryckpressen. Orsaken låg nog djupare. I ett brev till Janne Haze-
lius från 1828 skriver han: »jag får tillstå, att jag icke har hjärta att fram-
ställa någonting, som för mig är heligt och vackert, för någon människa, som jag
tror trampar det under fotterna». Detta är ju alldeles i överensstämmelse med
den nyromantiska läran om poesien såsom ett chifferspråk, som var till endast
för de invigde. För dem, som betraktade honom såsom en inspirerad siare, hade
Almquist däremot ej några betänkligheter att föredraga sina dikter, och under
åren 1829—1832 hörde Malla Silfverstolpe honom läsa Jagtslottet, Hermitaget,
Hinden och Vargens dotter. Antagligen var det i följd av en påtryckning från
det nyromantiska kotteriet, som Almquist till sist vågade framträda inför offent-
ligheten. Han och Atterbom hade blivit bekanta redan 1820 och hade under de
följande åren kommit varandra allt närmare. Genom honom hade han förts till-
sammans med Geijer, Palmblad och de andra stjärnorna i Malla Silfverstolpes
salong; Livijn, Hammarsköld och Dahlgren kände han förut. Och så började
han 1832 tryckningen av Fria fantasier, hvilka, betraktade såsom ett helt, af Herr
Hugo Löwenstjerna stundom kallades Törnrosens bok, stundom En irrande hind
— det var den fantastiska titel, han ville giva sin stora fuga. Det första häftet,
som var färdigtryckt redan 1832, innehöll Jagtslottet, och enligt annons å om-
slaget skulle det andra häftet upptaga Gudahataren, Skönhetens tårar, Semiramis,
Under hoppets träd och Ferrando Bruno. Planen för Törnrosens bok var således
från början —■ frånsett ramberättelsen — densamma som för Jordens blomma.
Sedan han fått se Gudahataren i tryck, blev han emellertid betänksam och maku-
lerade upplagan — liksom han förut gjort med Amorina •— så att endast sex
sidor finnas kvar i ett enda, räddat exemplar. I stället kom det andra häftet att
innehålla Hermitaget och Vargens dotter,1 det tredje Hinden. Alla dessa tre
1 Vargens dotter är ett bland Ahnquists äldre poem. En tidigare version — Den
rika bondflickan — finnes i handskrift från 1827. Den 25 september 1832 lästes dikten
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
