Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sion om Paulus’ teologi. Han ansåg den visserligen vara förryckt, men han lät
mycket gärna mindre begåvade individer tro på satisfactio vicaria och andra ab-
surditeter. Kyrkan hade viktigare uppgifter än ett dogmgräl. Den var framför
allt en kulturanstalt, och det var ur den synpunkten, han med gott samvete an-
såg sig kunna mottaga chefskapet över Växjöstiftet. För Almquist låg frågan
något annorlunda. Han var en religiös mystiker, och för honom ägde dogmerna
en verklig betydelse. Prästeden var därför för honom en samvetssak, och likväl
avlade han den. Hans forna lärjungar i Mannasamfund, vilka betraktade honom
såsom profet för en särskild religion, sågo därför i detta steg en av ekonomiska
skäl framkallad trosavsvärjelse — kanske icke alldeles obefogat. En individs
handlingar förestavas likväl oftast icke av ett enda motiv, utan av en samman-
vävnad av många, ideala och mer eller mindre tarvliga, vilka han själv ej alltid
kan skilja från varandra. Så var det nog också här. Till svar på Janne Haze-
lius’ förebråelser skrev Almquist: »Jag tycker icke om, att man betraktar frågan
blott ur den ekonomiska synpunkten, blott såsom ryggstöd, ty ehuru denna sida
nog är sann, så är det dock lika sant, att jag av naturen är kallad att tala till
folket.» Att betrakta detta yttrande blott såsom ett försvar för en dålig sak, ett
argument, på vilket han själv icke trodde, kan möjligen vara riktigt, men behöver
ej vara det. Det kan mycket väl vara — och var troligen — en bevekelsegrund,
med vilken Almquist för sig själv sökte bemantla sin trosavsvärjelse. Han hade
verkligen något att säga i den religiösa frågan, han kände sig kallad till refor-
mator, och såsom mystiker satte han sig över de legala formerna. Några dagar
innan han avlade dimissionsexamen, skrev han till Hazelius: »Incitament behövs!
Ett sådant incitament är jag, jag ser det tydligt, att detta måtte vara den mig av
Gud givna roll.» Det var denna reformatoriska uppgift, som han vidare utveck-
lade i den 1840 tryckta skriften Prestens ställning i tidehvarfvet, och ganska säkert
hyste han den här framlagda åsikten redan 1837, då han ingick i kyrkans tjänst.
Som vi sedan skola se, lät han sig ej heller genom prästeden hindras från att
uppträda mot statskyrkans lärobyggnad, och hade omtanke om brödfödan varit
hans enda motiv, hade han nog hållit inne med de kätterier, som nu kommo att
hindra hans befordran.
1835 hade Söderköpings pastorat blivit ledigt. Den siste innehavaren, som dog
detta år, var latinaren Tranér, och hans föregångare hade varit den förut omta-
lade juntabrodern Gustaf Abraham Silverstolpe — således två »lärde», av vilka
ingendera haft några religiösa intressen. Till regala gäll ägde Almquist såsom
skolrektor extra ansökningsrätt, och att han efter dessa företrädare ansåg sig
kunna göra bruk av denna, var ju alldeles i enlighet med tidens uppfattningssätt,
enligt vilket skollärartjänsterna betraktades såsom expektansplatser till befordran
inom kyrkan. För att bliva kompetent reste han på våren 1837 upp till Uppsala
och avlade i en svindlande fart de behövliga proven — dimissionsexamen den
22 maj, praktisk teologisk examen den 7 juni, pastoralexamen den 17 i samma
månad; prästvigd blev han den 11. Kompetent till pastoratet i Söderköping var
han således, men då frågan slutligen avgjordes i maj 1839, blev han förbigången
av en komminister. Dylika motgångar voro dock ej ovanliga — Tegnér t. ex.
hade ju förgäves sökt flera pastorat —■ och därmed voro Almquists befordringsmöj-
ligheter inom kyrkan naturligtvis ej avklippta. Han anmälde sig också under de
följande åren till flera olika gäll, men med lika liten framgång. Det enda nåde-
vedermäle, han erhöll, var, att han 1846 utnämndes till regementspastor vid liv-
beväringen med en årlig lön av 170 rdr.
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
