Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biskopen honom tolv frågor, vilka den inkallade anhöll att skriftligen få besvara.
De viktigaste av dessa voro, om Almquist fortfarande ansåg sig skyldig att full-
göra de löften och den ed, han såsom präst avlagt, och om han ansåg kyrkans
bekännelse överensstämma med den heliga skrift? Att döma av hans uttalanden
i Prestens ställning borde han icke hava kunnat svara annat än ett klart nej på
dessa frågor. Almquist svarade emellertid ja på bägge frågorna, men vad den
senare beträffade i så svävande och mångtydiga ordalag, att domkapitlet med full
rätt i svaren fann sig sakna den önskade uppriktigheten. Med anledning därav
föreläde domkapitlet (den 16 januari 1843) honom tre frågor, de två redan nämnda
och en tredje: »Erkänner hr rektorn äktenskapet vara en gudomlig stiftelse samt
den trohet, vartill makarna enligt församlingens bruk i alla tider genom vigsel
sig förbinda, vara i full överensstämmelse med Kristi läras både ord och anda
och denna trohetens beseglingsakt således vara en helig, nödig och vördnadsvärd
stiftelse?» Svaren blevo — såsom Almquist själv medgiver — »villkorliga och
hypotetiska». Bäst försvarade han sig rörande den tredje punkten, om äkten-
skapet, ty här hade den lärde teologen Thomander givit honom några goda an-
visningar. Innan han avgav detta svar (den 18 februari 1843), hade han emeller-
tid begärt sex månaders tjänstledighet, och domkapitlet tog (den 29 mars) upp
bägge frågorna — om tjänstledigheten och irrlärigheten — i ett sammanhang.
Nu hade domkapitlet emellertid blivit betänksamt och ville icke längre följa den
oförsonlige Fahlcrantz i dennes trots mot den liberala opinionen, som naturligtvis
tagit Almquists parti. Visserligen fann domkapitlet ej dennes svar tillfredsstäl-
lande, men hade dock den tillförsikt, att Almquist med Guds nåd skulle »under fort-
satta bemödanden lyckas besegra de tvivel och betänkligheter, vilka ännu för-
hindra domkapitlet att anse Tit. avgivna förklaring fullt nöjaktig». Av sådan an-
ledning ville domkapitlet ock bevilja den sökta tjänstledigheten. Mot beslutet
reserverade sig Fahlcrantz, som yrkade på avsättning från prästämbetet. När de
sex månaderna förflutit, erhöll Almquist på begäran ytterligare lika lång tjänst-
ledighet — även denna gång mot Fahlcrantz’ reservation. Så dog den gamle
kungen den 8 mars 1844, och Oscar I besteg tronen. Hos denne ansågs Almquist
stå väl, och över huvud betraktades den nye konungen som liberal. Han hade
tilltalats av Almquists uppsats om brottsligas behandling, och dennes vän Hazelius
stod såsom adjutant konungen nära. Omedelbart efter tronskiftet inlämnade Alm-
quist en begäran att återfå den extra ansökningsrätt till regala pastorat, som han
såsom rektor haft. Frågan remitterades till domkapitlet i Uppsala, som vidhöll
sina betänkligheter mot Almquists renlärighet, men förklarade sig i så fall — och
endast i så fall — kunna tillstyrka ansökningen, att han ville avgiva en högtidlig
försäkran att obrottsligen och utan reservation fullgöra de plikter, han genom
prästeden åtagit sig. Den 26 april avgav Almquist den äskade förklaringen: »att
jag både vill och ärnar obrottsligt utan reservation fullgöra de plikter, till vilka
jag vid prästblivandet genom prästed och besvarandet av de enligt kyrkohand-
boken framställda frågor mig förbundit». Därmed slutade striden mellan Alm-
quist och Uppsala domkapitel. Den mest rakryggade var här Fahlcrantz,1 under
’ Sista gången underlät han dock att reservera sig och förklarade sedermera, att
han icke gjort det »av fruktan att synas allt för sträng». Tronskiftet var dock nog
icke utan all betydelse. Handlingarna i detta mål utgåvos av Almquist — partiskt och
ofullständigt — i Monografi (1844—1845) samt fullständigt av Fahlcrantz i C. J. L. Alm-
quist som författare i allmänhet och såsom theolog isynnerhet skärskådad (1845—1846?.
SS!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
