Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Silkeshå-
ren och
Purpur-
grefven.
De sista
romanerna.
se sig om och måhända uttänka åtskilligt på förhand, innan han indrog mera.»
Händelseförloppet är emellertid så barockt, att Almquist själv senare fann lämp-
ligt att låtsa, som om det hela vore en parodi på samtida romaner.
Inom samma föreställningsvärld röra sig dubbeldramerna Silkeshåren på Haga-
lund och Purpurgrefven, som infördes i det tredje bandet av imperialupplagan (1850)
och som antagligen skrivits vid denna tid. Silkeshåren på Hagalund omtalas väl redan
1838 i den då tryckta berättelsen Återkomsten såsom varande under arbete, men no-
tisen avser, såsom Böök visat, icke det 1850 utgivna stycket. »Silkeshåren på
Hagalund» skulle, enligt Böök, hava varit ett nom de guerre på någon uppasserska,
och Almquist, som vid denna tid (1838) börjat med realistiska berättelser, ville an-
tagligen här giva en skildring av värdshusdemimonden i Stockholm. Huruvida
Bööks hypotes är riktig eller ej, vågar jag icke avgöra. Så mycket synes emel-
lertid säkert, att den berättelse, som bebådas i Återkomsten, var ämnad att bliva
en realistisk skildring — troligen av livet på Stockholms utvärdshus. I slutet på 1840-
talet hade Almquist emellertid alldeles avlägsnat sig från realismen och skrev i
stället den besynnerliga fars, som fick behålla det gamla namnet, men där »sil-
keshåren» är en verklig hare, som tämligen klumpigt fogats in i handlingen.
Likaså förhåller det sig med dess fortsättning, Purpurgrefven. Ett stycke med
detta namn bebådades också 1838 i den då tryckta skissen Hvarför reser du?
Men där säges Purpurgrefven vara ett romantiskt epos från den svenska medelti-
den — således något helt annat än det nu kända stycket, som tilldrager sig i
samtidens Stockholm och där en greve fått öknamnet »purpurgreven», därför att
han hade så lätt att rodna. Bägge styckena utgöra tillsammans en mycket svag och
knappt rolig fars; det enda läsbara är början av Silkeshåren, som måhända i nå-
gon form tillhört den icke utförda skildringen av ett utvärdshus. Någon enhetlig
handling finnes icke, och även som farsfigurer betraktade äro personerna ganska
orimliga. Almquist känner man igen blott på en fantastisk idé, som han här —
knappast på allvar — framkastar: idéen om ett jättehotell, varigenom de enskilda
hushållen i Stockholm skulle göras överflödiga och arbetets fördelning på ett ra-
tionellt sätt tillämpas. Men detta uppslag mynnar här ut i det rent groteska, så
att man snarast får det intrycket, att Almquist gycklat med idéen.
Under de följande åren skrev Almquist ytterligare två romaner, Syster och
bror (1847) och Herrarne på Ekolsund (1847). Båda voro skrivna för de då po-
pulära romanbiblioteken, den förra för Original-Bibliothek i den sköna litteratu-
ren, den senare för Nya svenska Parnassen. De äro rena äventyrsromaner i den
franska stilen; den förra har en undertitel, »en av Stockholms hemligheter», vil-
ken tyder på inspirationskällan: Sue’s Parismysterier. Den senare, som spelar i
Stockholm på kung Fredriks tid, är något i samma stil som Dumas’ Musketörer,
och i det andra kapitlet bekänner Almquist öppenhjärtigt: »Hela denna berättelse
är, till skillnad från filosofers reflekterande arbeten, ägnad åt beskrivningen av
en kedja äventyr blott. Dessa äventyr kunde visst också giva ämne till många
och märkvärdiga betraktelser. Men vi överlåta dem åt andra och gå för egen
del endast till händelserna.» Almquist var vid denna tid utskriven. Hans fantasi
var visserligen lika bisarr som förut, men maskinen arbetade numera torrt, mest
med gamla motiv. Ett av dem hade han berört redan i Skällnora qvarn och tog
nu åter upp det i Herrarne på Ekolsund, där han mycket laborerar med hemliga
gifter; det är av ett dylikt hemligt gift, som Hedvig Taube dör. Några år där-
efter inträffade den stora katastrofen i Almquists liv.
358
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
