Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För en man med denna otyglade, patologiskt uppjagade fantasi
innebar brottet — och även brottslingens spännande flykt — något
hemlighetsfullt lockande. I sina romaner och noveller är han ju ofta
inne på dylika motiv — så i Målaren och Amalia Hillner — och
även här hade han således en frestelse att springa över från fantasien
till verkligheten. Det är — skrev han i Tre fruar i Småland — »ge-
nom brott mänskligheten gått framåt, och varje ny bildningscykel
har utgjort den förnämsta dödssynd, som den förutgående bildnings-
formen högst av alla förbjudit och med hela sin makt, sin visdom,
sin lagstiftning sökt hindra». Hela hans författarverksamhet, ända
från Hvad är kärlek, är också ett fortsatt angrepp på de gängse
moralbegreppen. Denna tendens, som ytterst återgick till hans reli-
giösa mystik, utvecklades särskilt genom hans eget olyckliga äkten-
skap. Det var framför allt äktenskapet, sådant det allmänt uppfatta-
des, som för honom var bojan, som hindrade individens fria utveck-
ling. En tid svärmade han för celibatet såsom en förberedelse för
det himmelska äktenskapet, men redan på 1830-talet hade hans re-
formkrav fått en mera praktisk inriktning. Till en början är den ide-
ella fernissan ännu kvar. Äktenskapet bör vara något rent ideellt,
en fri själarnas förbindelse utan alla yttre band. Men ganska snart
går han vidare i anarkisk riktning. Den manlige kontrahenten be-
frias från alla förpliktelser, barnen behöver han varken moraliskt eller
ekonomiskt taga hand om, och ledsnar han på förbindelsen, bryter
han den utan vidare. Han kan även samtidigt leva i flera dylika
fria äktenskap, och i själva verket försvarar Almquist, om än icke i
öppna ordalag, tvegiftet. I sina egna ögon begick han därför knappt
något brott, då han i Amerika gifte sig med Emma Nugent. En
dylik episod i det praktiska livet var ju något ganska likgiltigt för
den, som hade sin egentliga tillvaro i en annan och högre värld, och
då han därigenom blev försörjd, såg han däri intet orätt. Tvegifte
var visserligen ett brott enligt den borgerliga lagen, men Almquist
hade, steg för steg, kommit att betrakta all borgerlig lag såsom orätt-
färdig, och att bryta den var snarast en förtjänst. Men väl hade han
till sist kommit alldeles ifrån den ursprungliga utgångspunkten. I
Hvad är kärlek hade han skrivit: »Lagen dömer den att hänga, som
förfalskar sedlar — visserligen nödvändigt för det helas välgång.
Men den, som förfalskar kärleken, d. v. s. den, som av tusen andra or-
saker, men ej av kärlek, förenar sig med en person, den han icke
älskar, och således bildar en oduglig huslig krets — månne icke den
begår ett brott, vars egen storhet och vars oberäkneliga följder över
samtid och eftervärld sprida långt förfärligare olyckor än förfalskan-
370
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
