Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina egna intressen följde han också sin övertygelse, då han gifte sig
med en fattig bondflicka, och hans övergång till radikalism eller —
kanske rättare — till anarkism var, så vitt jag kan finna, fullt över-
tygelsetrogen. Såsom en dylik revolutionär avslöjade han sig alldeles
samtidigt med det att han sökte professuren i Lund och pastoratet i
Söderköping. Klokt var detta icke, och en man, som velat komma
fram i världen, hade åtminstone väntat med att publicera Det går an,
till dess att utnämningsfrågorna varit avgjorda, hade aldrig ens givit
ut en dylik skrift. Det är möjligt, att Almquists handlingssätt i detta
fall berodde på hans bristande verklighetssinne, men det är också
möjligt, att det berodde på ett verkligt patos, därpå att han — pro-
fet, som han kände sig vara — ville stå upp och vittna. Och till
sist en sak. Teoretiskt hade Almquist väl smulat sönder familje-
livet. Men praktiskt hängde han ännu kvar vid det. Han skilde
sig aldrig från sin hustru, och både i sina brev och i sina självbe-
kännelser söker han att göra full rättvisa åt hennes goda egenska-
per. Vid barnen var han utan tvivel varmt fästad, och den enda
tanke, som i Amerika synes hava plågat honom, var, att han över-
givit dem. Vi hava också sett, huru han, på sitt sätt, sökte sörja
för dem, först genom gåvobrevet och sedan genom penning-remissor
från Amerika. Han hade därför kanske icke så orätt, då han un-
dertecknade ett under flykten skrivet brev: »Love litet bättre än sitt
rykte. »
Han var, såsom jag uppfattat honom, en icke fullt normal män-
niska, och att han utvecklade sig till en brottsling, var icke uteslutande
hans skuld. Även samhället hade en del i denna. Han var dock
samtidens mest geniale svenske författare, och det hade varit sam-
hällets plikt att förskaffa honom en dräglig existens. Nu nödgades
han hela tiden föra en ojämn kamp för livsuppehället, och i denna
kamp gick han moraliskt under.
Ända in i det sista hade Almquist en troende »församling». Men
något större inflytande på samtidens litteratur hade han knappast.
Hos Runeberg, Fredrika Bremer, fru von Knorring, Blanche och
ännu några andra kan man väl iakttaga uppslag, som de troligen fått
från Almquist. Men betydande äro dessa icke, och de gå ej på
djupet. I sina bisarra fantasiskapelser företrädde han en litteratur-
riktning, nyromantiken, som redan tillhörde det förgångna, och ingen
av det samtida släktet ägde nog fantasistyrka att kunna följa honom.
Som realistisk folkberättare bröt han däremot en ny bana och står,
särskilt i Det går an, i detta avseende över hela sin samtid. Det
radikala idéinnehållet gjorde dock, att han även här fick mindre be-
373
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
