Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
haft Frithiofs saga i tankarna, då han skrev Kung Fjalar. Möjligen
peka de ännu större olikheterna i samma riktning. Det, som i Fri-
thiofs saga grep allmänheten, var den glänsande, praktfulla diktionen.
Till denna står den stränga, kyska enkelheten i Kung Fjalar i en
bestämd motsats, och Tegnér, som i likhet med de flesta stora poe-
tiska snillen, även Runeberg, hade en ganska ensidig smak, erkände
dock den finske skaldens storhet i detta avseende. I allmänhet ogil-
lade han hela dikten, men han fann, att det, som mest rekommende-
rade poemet, var »planens enkelhet och i form och uttryck det sinnligt
målande och träffande». Det ställe, vid vilket han särskilt fäst sig,
är dock det kanske mest tegnérska i hela dikten, ett bravurprov:
skildringen, huru den gamle Fjalar åskådliggör sin oförminskade
mannakraft genom ett överlägset pilskott. Olikheten visar sig vidare
däri, att själva sagan är hos Runeberg fritt uppfunnen, under det att
både Tegnér och Oehlenschläger blott omdiktat fornnordiska original,
och slutligen däri, att Kung Fjalar har ett starkt ossianskt inslag,
som väl finnes också i Frithiofs saga, men betydligt svagare.
Detta inslag från Ossian intar ett nästan oproportionerligt stort
rum i dikten —■ hela den andra, tredje och fjärde sången —, och
det kan icke nekas, att detta inslag bryter diktens enhetlighet. Den
första och den femte sången handla om Fjalar och spela i Gauthiod,
de tre andra om Oihonna, Hjalmar och keltiska hjältar, som hava
ett mycket lösligt sammanhang med huvudhandlingen, och händelserna
tilldraga sig i Morven. I de förra sångerna är tonarten götisk, i de
senare ossiansk. Vi behöva blott taga en strof i den andra sången
för att finna, huru nära Runeberg här ansluter sig till de ossianska
uttryckssätten :
Gall med bågen är mörk att skåda,
Harpans Rurmar fördystras av sorg;
Nyss från striderna kommen,
Tiger trotsige Clesamor.
I hela detta parti är tonen denna beslöjade, dimfyllda mystik, som
så gripit samtiden, när de ossianska dikterna först publicerades, och
karaktärerna ha samma obestämda, veka, lyriska karaktär som i Os-
siandikterna, varigenom dessa komma att stå i en bestämd motsats
till det nordiska i de båda andra sångerna. Vissa av motiven återgå
även, såsom särskilt Söderhjelm visat, till motiv i Ossiandikterna.
Detta sammanförande av keltiskt och nordiskt var likväl icke något
nytt inom litteraturen, ty — såsom i en föregående del närmare ut-
vecklats — trodde man på 1700-talet, att kelter och nordbor voro
428
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
