Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
farfader Telamon konung på Salamis. Leiokritos och Leontes liksom hela hän-
delseförloppet äro Runebergs egen uppfinning. Dramat sönderfaller i fem akter,
och i den första sättas vi in i situationen. Efter Ajas’ och Telamons död har
Leiokritos svingat sig upp till tyrann över Salamis, men några, särskilt fiskaren
Eubulos och hans son Hyllos, hoppas dock, att den rättmätige arvingen, Eury-
sakes, skall återkomma att taga sitt arv i besittning. Om hans öde vet man dock in-
tet. Emellertid har en blind kvinna kommit till ön, där hon vårdas av Eubulos.
Det är Tekmessa, som av de hämndlystna atriderna skilts från Eurysakes, vars
öde ej heller hon känner. I den andra akten komma vi tyrannen och hans son
Leontes närmare. Den förre är i grunden icke någon dålig karaktär, men genom
en rättskränkning har han bemäktigat sig tronen, och han bävar ständigt för att
den laglige arvingen Eurysakes skall uppenbara sig. Det är därför, han med
spioneri och våldsdåd söker upprätthålla sitt välde, ehuru hans förhoppning är
a’t en gång, då faran för Eurysakes’ hemkomst upphört, kunna med mildhet och
rattvisa regera folket. Egentligen tänker han dock mindre på sitt eget välde än
på sonens. Det är åt denne han vill överlämna Salamis, och hans våldsgärnin-
gar härfiyta därför i grunden ur hans kärlek till denne. Leontes är en karaktär
av annan art. Då den andra akten börjar, har han tillrett ett offer åt Dike, rätt-
visans gudinna, och henne är han utan all hänsyn tillgiven. Han älskar varmt
sin fader, men i konflikten mellan den sonliga kärleken och plikten är han utan
tvekan beredd att följa den señares bud. Skulle Eurysakes återvända, är Leon-
tes således bestämd att taga hans parti mot fadern. Emellertid avlägsnas, såsom
det synes, möjligheten av en dylik konflikt, ty i slutet av samma akt får Leiokri-
tos två underrättelser, en från Menelaos, att Eurysakes säkerligen är död, och en
annan från oraklet i Delphi, att härskaren på Salamis kan vara trygg, »så länge
än Leontes icke fallit för sin faders svärd». I den tredje akten ändras emellertid
situationen fullständigt. På stranden har en skeppsbruten främling uppkastats,
denne befinnes vara Eurysakes, och Leontes tager sig an hans sak samt lovar
skydda den hotade och värnlöse. I den fjärde akten återfår Eurysakes de vapen,
som Ajas ägt och som Eubulos troget förvarat, och nu bryter upproret ut. Leon-
tes sällar sig till Eurysakes, och för att skydda honom, vars liv skulle bliva mest
utsatt i striden, byter han rustning med honom. I den femte akten följer upplös-
ningen. Leiokritos sticker ned den i Ajas’ välkända rustning klädde Leontes, och
då misstaget uppenbarats, störtar han sig på sitt eget svärd.
Att Runeberg här ej velat skriva en rent antik tragedi, är uppen-
bart. Kungarne på Salamis är icke någon imitation av Sophokles’
drama, utan liksom Goethes Iphigenie en modern tragedi, ehuru vis-
serligen i en stark anslutning till särskilt Sophokles. Detta antika in-
slag faller först i ögonen. Dialogen är på den grekiska tragediens
jambiska trimeter, och på några ställen möter man samma antitetiska
dialogrepliker som hos Sophokles. Ämnet är vidare antikt, och hu-
vudpersonerna tillhöra, såsom Aristoteles fordrat, den helleniska heros-
sagan. Hela dramat fylles av en antik anda, och Runeberg har lik-
som Goethe bemödat sig om den antika tids- och lokalfärg, som för
det franskklassiska dramat var så fullkomligt främmande. Antika äro
också ironien i orakelsvaret samt Leiokritos’ därav orsakade säkerhet
28—30113. Illustrerad Svensk Litteraturhistoria. VI.
433
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
