Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIK OCH VERSEPIK
Inledning.
Byronis-
inen.
U
NDER efterromantiken hade vi visserligen fått både en
roman och ett scendrama. Men estetiskt stå båda lågt.
Tidens idéer komma i dramat nästan alls icke fram,
och rent tekniskt är det svagt. Romanen står väl högre,
men det är egentligen blott två författare, i vilkas
arbeten man kan spåra ett idéinnehåll, Fredrika Bremer o
quist, och även hos dem lämna både karaktärer och handlin
starka anmärkningar. Romanernas form har onekligen blivit lidande
av författarnas intresse för idéerna. Lyriken däremot står betydligt
högre. Det stora namnet här — och inom versepiken — är Rune-
berg. Men även bland de rikssvenska författarna funnos aktnings-
värda förmågor såsom Malmström, Talis Qualis och Orvar Odd, och
i deras diktning spegla sig dock de stora tidsrörelserna. I viss mån
hade lyrikerna andra inspirationskällor än dramatikerna och roman-
författarna. Dessa senare hade tagit de starkaste intrycken från
Frankrike, mindre däremot från England och Tyskland. Inom lyriken
är det tvärtom. Victor Hugo, vars lyrik väl högt uppskattades av
Malmström, har föga inverkat på dennes diktning, ännu mindre på
de andra svenska lyrikernas. Hos eklektikern Bottiger kan man nog
spåra ett inslag från Lamartine, men starkt är detta icke, och Alfred
de Musset tyckes här i landet knappt hava uppmärksammats; mera
då Béranger.
Den utländske författare, som betydde mest för de svenska lyri-
kerna, var nog Byron, kanske mindre hans dikter än hans person-
lighet och hans dramatiska slut. Redan hos Tegnér finner man en
påverkan från honom, ehuru denna, såsom i Axel, endast är formell.
Men även nyromantikerna, som först stött sig på den engelske lordens
osedlighet, imponerades till sist både av hans personlighet och av
hans poesi, och 1828 ägnade den strängt moraliske Atterbom honom
en dikt, i vilken han i honom såg en »tolk för det himmelbestor-
mande självtrots», en skald, som »igenom sin dikts oändliga tjusning»
474
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
