Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågan om det södra gränslandets förhållande till Danmark och Tysk-
land.
Slesvig — jag begagnar här den danska formen — var i äldsta tider intill
Eider ett rent danskt land. Söder om detta låg det tyska Holstein, och därifrån
trängde tyskarna in i södra delen av Slesvig, som således fick en biandbefolk-
ning. Nu utgjorde olyckligtvis Slesvig och Holstein två hertigdömen, som med
ett visst fog kunde betraktas såsom områden, vilka endast genom en personal-
union voro förenade med Danmark; särskilt kunde detta sägas om det tyska Hol-
stein. Från tysk sida yrkades också på, att blott »konungen och fienden» borde
vara gemensamma. Till en början tillmötesgick Fredrik VI dessa krav och in-
rättade 1834 en gemensam regering i Gottorp för de båda hertigdömena. Då
kort därefter hertigen av Augustenburg uppträdde med arvsanspråk på såväl Hol-
stein som Slesvig, växte den tyska nationalismen än ytterligare, och 1848 utbröt
ett uppror, som understöddes av Preussen och Tyska förbundet. Det pågick
under 1848—1851, blev väl kuvat, men utan att frågan därmed löstes. Den tyska
nationalismen hade emellertid framkallat en motsvarande dansk. Det var natio-
nalliberalismen. Denna riktade sig dels mot de tyska expansionssträvandena, dels
mot konungens envälde. Sin kärna hade partiet inom Köpenhamns studentvärld,
och dess ledare voro Carl Ploug, Orla Lehmann, Fr. Barfod m. fl. Under det
att regeringen och de konservativa ännu höllo på »helstaten», d. v. s. såväl Hol-
steins som Slesvigs inkorporering i den danska monarkien, krävde de national-
liberala blott landet intill Eider, d. v. s. Slesvig. Sydslesvig var emellertid ett för-
tyskat land, även om det ursprungligen varit danskt, och även det nationallibe-
rala Eiderprogrammet innebar således en kränkning av den nationalitetsprincip,
som var partiets utgångspunkt. Tills vidare — efter ett nytt krig 1863—1864 —
blev frågan löst genom freden i Wien (1864), varigenom såväl Holstein som Sles-
vig gingo förlorade. Med större hänsyn till nationaliteterna har, som bekant, ef-
ter det stora världskriget Nordslesvig åter tillfallit Danmark.
Den Slesvig-Holsteinska frågan hade emellertid betydelse icke blott för Dan-
mark, utan ock för Sverige och Norge, och liksom i Danmark var det även hos
oss företrädesvis studenterna, som togo saken om hand; vid krisen 1848 uttalade
sig det liberala Aftonbladet mot Sveriges deltagande i kriget, under det att alla
de unga lyrikerna med hänförelse togo Danmarks parti. Denna entusiasm hade
förberetts av 1840-talets studentmöten. 1839 hade 140 studenter från Lund farit
över till Köpenhamn, där de hälsades i den då nystiftade föreningen Academicum,
1842 gjordes ett nytt besök, som kort därefter återgäldades, och året därpå hölls
det första egentliga studentmötet i Uppsala, dit nu lundensare och danskar kommo.
På svensk sida uppträdde skalderna Talis Qualis, Orvar Odd, Malmström, Ny-
bom m. fl. Men den egentlige ledaren var dansken Carl Ploug, som öppet ut-
vecklade rörelsens politiska innebörd: ett folkligt förbund mellan de nordiska sta-
terna och en gemensam front mot de södra och östra grannarna. Och nu sjöngs
också hans kort förut diktade sång:
Laenge var Nordens herlige Stamme
Spalted i trende sygnende Skud;
Kraften, som kunde Verden behersket,
Tyggede Sul fra fremmedes Bord.
478
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
