Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visserligen ej mycket, dock alltid något. Till detta något lämnar en
e. o. professorslön av 75 tunnor spannmål ingen kassa övrig. Men
däremot har jag en stor massa exemplar av mitt tal över prins Gustav
liggande osåld, och det skulle bliva mig till god hjälp för resan, om
H. M. Konungen bragtes på den tanken att lyckliggöra manskapet
vid Livregementets dragoner med 400 exemplar därav under instun-
dande övningsläger. Beloppet därför utgjorde IOO rdr banko, men
jag lämnade gärna 15 proc, och är fullt belåten med B:co 85.» Detta
generösa erbjudande åtföljdes emellertid av en liten pik åt höga ve-
derbörande: »Att jag gjorde upplagan så stor, kom sig dels av vän-
ners inrådan, dels av den föreställningen, att, såsom fallet är i heder-
liga sterbhus, en större mängd exemplar skulle övertagas av den av-
lidnes närmaste. Detta har dock inskränkt sig till, att H. M. Drott-
ningen tog 50 exemplar och H. K. H. Kronprinsen (som kansler) 100.
För den höge fadern vore det intet stort offer att offra 85 rdr på ta-
lets ytterligare spridande.» Den spiken drog. Kungen köpte icke
400, utan 500 exemplar och avstod från de 15 procenten. Bottiger
fick 125 rdr banko och dragonerna fingo hans tal.
Till Karl XV:s kröning skrev han festkantaten, men blev icke in-
bjuden till kröningen, och i brev till Manderström gav han luft åt
sin besvikelse: »Hur gärna jag än skulle hava velat få höra musiken
till mina egna ord, har jag ej velat bereda mig detta nöje med risk att
råka ut för gevärskolvarna. Att på den tid, då H. Exc. greve Brahe
förde riksmarskalksstaven, åsikterna i förenämnda fall voro helt andra,
därpå gömmer jag dyrbara bevis och får trösta mig med, att, om
också ej från Uppsala universitet en enda professor, icke ens för-
fattaren till kantaterna, blivit kallad att till kröningen sig infinna, åt-
minstone Norges poesi och universitet där finnas representerade i pro-
fessor Welhaven.» Men så kom Bottiger själv på en god idé att repa-
rera riksmarskalkens försummelse. För Eders Excellens — skrev han
till Manderström — »vågar jag i hemlig skrift tillstå, att jag, som så
ofta måst kväda till de förenade rikenas ära, ej är utan en syndig
åtrå efter helgonet S. Olof och föreställer mig såsom en möjlighet,
att H. M. Konungen vid sin norska kröning kan med ett vedermäle
av sin nåd vilja ihågkomma den, som sjöng vid hans svenska». Idén
måtte hava tilltalat Karl XV, ty han fick, om än något senare, Olavs-
orden t. o. m. i briljanter. Dessa officiella dikter äro emellertid ej
Bottigers enda, ty trots det att han nästan företrädesvis uppträdde
såsom tillfällighetsskald och imitatör, fanns dock hos honom ett gry
till en självständig poet. Utan tvivel låg han mest för satiren, och
om tidsvindarna gått i den riktningen, kunde möjligen denne sensitiva
484
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
