Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henne jag älskar också — hon med den strålande blicken,
Och hos henne jag älskade mest den levande elden,
Där gud Amor solade sig i det smäktande ögat,
Älskade skönhetens prägel uti de härliga former,
Vilka, fast osedda tills dess, jag kände från gammalt.
Skönheten dör ej! Formerna dö! Men skönheten lever,
Lever ett rikare, renare liv på hinsidan graven.
Att döma av Ariadne var Malmström således vid denna tid en
romantiker, som väl förälskat sig i den helleniska diktningen, men
som såg denna i samma ljus som nyromantiken. Den romantiska
läggningen hos honom framgår ock av två andra vid denna tid för-
fattade större dikter. Den ena av dessa, Ignez(l) de Castro, inläm-
nades till Svenska akademiens pristävlan 1838, fick ej pris och blev
aldrig, utom ett fragment, tryckt, men finnes kvar bland akademiens
tävlingsskrifter. Poemet är ganska svagt, men alldeles klart roman-
tiskt, både i valet av ämne och i diktionen.
Den andra dikten var Fiskarflickan vid Tynnelsö, som trycktes Fiskar-
1839. Den är rent nyromantisk. Uppslaget har Malmström fått från ^yrmelsö1’
det gamla medeltida, då alldeles förfallna slottet Tynnelsö i Söder-
manland, och för hans fantasi tedde sig detta, sådant det var på
Gustav Vasas och drottning Margaretas tid. Utanför hörde man näkter-
galarna sjunga, i parken sprungo hjortar, och i de »skönbefolkade»
salarna rörde sig en skara av höviska riddare och jungfrur, vilka vid
pipans och gigans toner trådde dansen, medan »minne-sången» klingade
i vek, sydlig tonart. Detta är ju Atterboms romantik, och riddar
Hennings första ord gå i samma tonart:
Nattens tanke är mitt nöje,
Och min värld är skymningen.
Ej jag sörjer, men jag skänker
Lösa tyglar då och då
Åt min tanke till att gå
Fjärran bort, där stjärnan blänker,
Vinkande i dunkelt blå.
Samma nyromantiska färgton har språket hela dikten igenom, och
själva handlingen är byggd på ett av dessa rokokomotiv, som nyro-
mantiken så älskade och som stamma från folksagan: tjänstepigan,
som prins Charmant älskar, avslöjar sig som prinsessan Gracieuse.
Här är det riddar Henning, som på sin fars bud skall gifta sig med
en högättad jungfru, som han aldrig sett. Han vägrar, ty han har
förälskat sig i fiskarflickan Anna. Då hans brud avkastar slöjan,
återfinner han likväl i henne den bedårande fiskarflickan : det har
489
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
