Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den man, som — efter vad jag förstår — är vår epoks mest fullän-
dade vittre konstnär, vem känner icke, med ett ord, Johan Ludvig
Runeberg?»
Det är i ljuset av denna uppsats, man bör se Malmströms under Angelica,
dessa år, 1838—1842, skrivna dikter, huvudsakligen tryckta i Eos och
den poetiska kalendern Linnæa borealis för 1841 och 1842. De äro
både nyromantiska och icke nyromantiska. Malmström har undvikit
de fel, han tyckte sig finna hos fosforisterna: sentimentaliteten, dun-
kelheten och språkförbistringen. Formen är sällsport klar, tonen man-
lig, språket visserligen ej direkt enkelt, men utan alla konstgjorda
blommor. Till andan däremot äro de nyromantiska och ha de för-
tjänster, som Malmström tillerkände den nyromantiska dikten: rik
känsla, nationell anda och den höga idealism, som han beundrat hos
Atterbom. Och bland litteraturens stormän räknar han så utpräg-
lade romantiker som Stagnelius och Almquist. Även den dikt, Ange-
lica, som samtiden satte högst av hans produktion, skulle helt visst,
om den publicerats under striden mellan den gamla och nya skolan,
hava hälsats såsom ett bland de mest vägande inläggen för den nya
smakriktningen. Ty den antika elegien skattades högt av fosforis-
terna, och vi hava dylika av Atterbom, Stagnelius, Elgström m. fl.
Rent formellt torde Angelica nog intaga den främsta platsen bland
de på svenska skrivna elegierna, och då Svenska akademien 1840 till-
delade dikten den då mera än förut sällsynta utmärkelsen av det stora
priset, gillades denna dom helt visst av hela den bildade publiken.
Den elegiska versen är här behandlad med verkligt mästerskap, den
klingar såsom musik, och själva ordvalet har en doft av poesi. Lik-
väl torde vår tid stå kall inför denna dikt. Angelica är skriven av
en lärd poet, som hämtat sin inspiration ur litteraturen, ej från verk-
ligheten, och som med en överlägsen formtalang omplanterat den
antika elegien i svensk jord. Visserligen har uppgivits, att bakom
Angelica skulle ligga en verklig själshistoria. Men uppgiften, som
härrör från P. A. Gödecke (i Framtiden 1871), förefaller ytterst osanno-
lik. En ungdomsvän till Malmström hade berättat för Gödecke, att
Angelica varit publicisten Dalmans syster, som var född samma år
som Malmström. De hade som barn lekt tillsammans, men »skildes
åt, då Malmström åtta år gammal kom in i skolan, och sedan såg
han henne aldrig förr än på en gymnasistbal i Strängnäs. Hon var
då sexton år och en fullkomlig skönhet. Jag vet ej, om han talade
vid henne; men med kännedom om hans skygga och tillbakadragna
väsen (världen kallade det högfärd) skulle jag ej tro det. Ett år där-
efter låg hon på bår.» Denna historia gör obestridligen intryck av
493
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
