Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genomgick han tydligen en utvecklingsprocess av betydelse både för
hans diktning och för hans karaktär. Såsom de flesta unga radikaler
hade också Strandberg den föreställningen, att de maktägande voro
hans oförsonliga fiender och förföljare. Det hade varit därför han
slagit »graden» ur hågen och blivit publicist. Han gjorde ej heller
något försök att närma sig fienden. I stället kom denne honom till
mötes — säkerligen till hans överraskning. 1857 mottog han från
Svenska akademien en mera ovanlig utmärkelse: dess skådepenning
i guld såsom vedermäle av akademiens »aktning med anledning av
hans tolkning av Byrons poetiska berättelser» och året därpå ett an-
slag av 300 rdr. i860 tilldelade Kungl. Maj:t honom en gratifikation
av 750 rdr, och 1861 erhöll han akademiens kungl. pris. 1862 blev
han slutligen invald i akademien. Fienden hade således ej varit så
oförsonlig, som Strandberg föreställt sig, och detta hade möjligen gi-
vit honom något att tänka på. Redan 1852 hade han för övrigt
inträtt i redaktionen av den mycket moderata tidningen Stockholms
Dagblad. Någon revolutionär hade han i grunden aldrig varit, även
om han ryckts med av 1840-talets frihetssvärmeri. Snarast var han
en pietetsmänniska som få. Han var varmt fästad vid Lunds uni-
versitet, vid sin hembygd, Södermanland, som han ägnat en säll-
sport vacker dikt, det starkaste inslaget i hans liberalism hade varit
en översvallande, varm fosterlandskärlek, och från 1846 tillkom kär-
leken till familjen. Det kan sättas i fråga, om någon svensk skald
mera sant och mera gripande samt på samma gång mera försynt
skildrat hemmets och familjelivets lycka. Mitt döda barn och Tack
för god vakt höra till det skönaste han skrivit. Det var nog till en
huvudsaklig del inflytandet från detta hem, som gav Strandberg en
i viss mån ändrad syn på livet. Han hade fått se detta på närmare
håll, mera i verklighetens ljus, och det tedde sig då icke alldeles på
samma sätt som för den tjugoårige studenten. De vackra ord, som
bländat denne, hade förlorat sin makt över den mognade mannen,
och den frihet, han nu — i Vasasång (i860) — prisade, var
Den frihet, som ger androm rum
Och icke ryckes om var tum
Av allt, hon tror sig äga,
Som lärt att rättighet och plikt
På ömsesidighetens vikt
Jämnt mot varandra väga,
Som övar rätt mot var person
Och fordrar rätt med foglig ton,
Men vet att inför folk och tron
En ärlig mening säga.
34—30113. Illustrerad Svensk Litteraturhistoria. VI.
529
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
