Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orvar Odd.
Sturzen-
Beckers
ungdom.
Detta är ju icke något vidare märkvärdigt program. Men 1837 var detta i
viss mån nytt. Med undantag för Dahlgren hade ingen av de i det förra bandet
omtalade romantikerna varit någon skämtare — ej ens Tegnér i sina dikter —
och på 1830-talet hade romantiken mynnat ut i Bottigers sentimentalitet. Mot
denna trädde Brauns diktning i en medveten opposition, och däri ligger väl dess
förnämsta betydelse. Likaså är han verkligen lustig, då han skämtar med de samtida
författarinnornas, särskilt Fredrika Bremers, romaner och mot deras idealism sätter
sin egen realism. I själva verket bidrog därför Braun kanske mer än någon av
de andra mera begåvade författarna till »fosforismens fall» i den allmänna opinionen.
»Löjtnantspoesien» gjorde väl en viss insats i tidens riktning mot
en mera realistisk litteratur, och den var också ett uttryck för den
liberala strömningen, särskilt på 1840-talet. Men idévärlden var mycket
torftig, formen svag och bildningsgraden väl låg i förhållande till lit-
teraturen i övrigt. En vida mer originell författare var Orvar Odd.
Han hade verkligen idéer, och kraftigare, mera energiskt än de andra
kämpade han för dem. Trots den nedlåtenhet, med vilken han ibland
behandlades från universitetshåll, var han en man med goda kun-
skaper. Han hade, i både vers och prosa, en originell stil, och såsom
skald och människa var han av högre mått än Sommelius och Braun.
Oscar Patrick Sturzen-Becker — sedermera känd under pseudonymen Orvar
Odd —■ föddes den 29 november 1811 i Stockholm, där fadern var kamrer i sera-
fimerordensgillet, och efter de vanliga skolstudierna blev han 1827 student i Upp-
sala. På något mera verksamt sätt tyckes han ej hava deltagit i studentlivet,
vilket då ej var vidare utvecklat; det var ju omedelbart före Nyboms, Wennerbergs
och Malmströms tid, och för turkiska musikens rummelliv hade han ingen smak,
ej heller för dess nattliga gatukonserter, ty Sturzen-Becker var en mycket musi-
kalisk man. I stället drev han tydligen flitiga studier, ty då han efter fem år,
1832, blev filosofie kandidat, hade han laudatur i grekiska och fornkunskap d. v. s.
isländska, cum laude i latin, estetik och statskunskap samt dessutom hyggliga be-
tyg i fakultetens övriga ämnen. Han disputerade i grekiska och blev 1833 pro-
moverad. Hans isländska studier tyda på vissa sympatier för den götiska rörelsen,
och i varje fall började han såsom Tegnérs-imitator. Hans första dikt, ett forn-
nordiskt versepos, »Romarskölden. Romans af O. P. S.» kom ut 1831, således
medan han ännu var student, och ansluter sig så nära som möjligt till Axel:
Hon var så ljuv som söderns sommar,
Så glättig som en herdesång,
Så oskuldsfull, som någon gång
En lilja uti skogen blommar.
Det var, som låg en skymning på
Den panna med de ögon blå,
En natt, som ärnar just försvinna,
Ty under ser du morgon brinna.
Tjugoåringens dikt är mycket naiv, att ej säga barnslig, och han gör ingen
hemlighet av sin förtjusning för Tegnér. I Romarskölden talas nämligen om »den
542
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
