Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pjunkade och predikade för mycket. Hon hade börjat såsom en intagande genre-
målarinna, men hade i en förvånande hast blivit »förvandlad till en dyster och
framför allt tråkig klosterguvernant». Man läser också hennes berättelser »såsom
kristliga uppbyggelseböcker, såsom gudliga predikningar i en ny och insinuant
form . . . Världen behöver måhända dylikt. Det är kristendomen, som för att
slippa undan den filosofiska kritiken kastar sig i armarna på romanen.» Från
romanförfattarna vänder han sig till Runeberg, som han, märkvärdigt nog, alls
icke förstod, ehuru man kan giva honom rätt i åtminstone en anmärkning: att
hexametern icke passar för Elgskyttarne. Denna hexameterdikt »skulle kunna ha
blivit en alldeles ypperlig novell, i stället för att arbetet nu med sin antika vers-
byggnad är ett tämligen tålamodsprövande epos, som jämförelsevis blott få gripa
sig an med att läsa igenom». Den sista föreläsningen ägnas åt pressen, anger
ganska träffande själva huvuddragen av utvecklingen och kulminerar i ett full-
komligt mästerligt, levande och realistiskt porträtt av Lars Johan Hierta.
Jag har tämligen utförligt refererat detta arbete, emedan det inom
vår litteraturhistoria enligt min mening intager en rangplats — histo-
riskt sett. Dess stil är ju icke allvarligt vetenskaplig, utan kanske
väl burschikos. Men boken har den icke ringa förtjänsten, att den
icke är tråkig. Den vilar icke på några forskningar, men den är där-
för ej ytlig. Den är skriven av en man med stor beläsenhet i de
författares arbeten, om vilka han yttrar sig; den är icke, som Malm-
ström och Hagbergs kritiker, skriven av någon hegeliansk filosof,
utan av en man med en mycket stor bon sens och vars omdöme
därför är betydligt säkrare och mera opartiskt. Partimannen skymtar
endast sällan fram. I varje fall voro dessa föreläsningar förträffligt
avfattade för den danska publik, för vilken de höllos och som genom
dem skulle få en någorlunda levande föreställning om vår litteratur.
1861 utgav han dem i en starkt omarbetad och utvidgad form —
Grupper och personnager — vilken litterärt står betydligt högre, men,
historiskt sett, ej har samma betydelse som de 1844 hållna föreläs-
ningarna. Ty föreläsningarna voro ett slags programskrift av en ung
författare, vilken nyss förut debuterat.
Den första Emellertid gick icke Nordisk Literatur Tidende, och då den upp-
Halsing- måste Sturzen-Becker se sig om efter ett annat levebröd,
borgstiden. ’ ö
Han hade nu blivit fullkomlig »skandinav», och — skriver han i
sin självbiografi (1848) — »för att äga en utgångspunkt för sina
fortfarande strävanden i och för denna skandinavism, ett slags hög-
kvarter eller, om man så vill, ett sjörövarenäste för sina operationer,
fäste han sig i slutet av 1847 uti Hälsingborg och anlade där ett li-
tet boktryckeri». Från detta utgav han halvveckotidningen Allmänna
Öresundsposten, vars första nummer utkom den 15 december 1847.
Utgivningsorten passade förträffligt för Sturzen-Becker, som hade be-
kantskaper och intressen såväl i Sverige som i Danmark, och hans
552
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
