Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fryxell och historieskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framskymta i sin egen fabeldräkt liksom genom ett moln, att läsaren städse må
se händelserna i det fjärran blå, där de längst avlägsna slutligen alldeles försvinna
i rymden.»
Detta program var ju alldeles i enlighet med Manhemsförbundets,
enligt vilket ynglingarna skulle uppfostras först med läsning av de
fornnordiska sagorna, sedan med berättelser ur svenska historien,
kristna legender m. m. Då Fryxell av Palmblad uppmanades att i
Swensk Literatur-Tidning anmäla Bruzelius’ bok (i mars 1820), gjorde
han också dennes synpunkter till sina egna. De flesta svenska histo-
rier — skrev han — »hava hittills varit antingen vidlyftiga och lärda
kritiker och hävdaforskningar — i sitt slag ganska berömliga — eller
nakna och torra kompendier, och de, som någon gång försökt skriva
en egentlig historia, hava oftast genom den en tid moderna pragma-
tismen fördärvat dess renhet och enkelhet». I sin på ålderdomen
nedskrivna självbiografi erkänner han också, att recensionen »gav för-
sta anledningen till min egen historia. Ty vid genomläsandet av
nämnda verk överströmmades min själ av barndomens härliga sago-
minnen, och jag kände den livligaste åtrå att också på mitt sätt få
framställa och beskriva de välkända och älskade ungdomsvännerna
Hjalmar den hugfulle, Ragnar Lodbrok, Olov Tryggvason, Thormoder
Kolbrunar skald m. fl. . . Så började jag i november 1822 att skriva
första delen av Berättelser ur svenska historien. Det skedde alldeles
icke i följd av någon beräkning eller ordentlig plan utan av ett slags
instinkt, ett behov att i det yttre framställa de bilder, som i mitt inre
rörde sig med barndomsminnets varmaste liv. Någon historisk lärdom,
kritik eller apparat kom icke i fråga. Jag ägde inga andra källor än
de gamla kämpasagorna och till dessas justering Dalin, Botin och
Lagerbring. Men jag skrev därpå löst och tecknade bilderna, sådana
de levde för minnets och inbillningens öga. Så tillkom på vintern
mellan 1822 och 1823 första delen av min historia.»
Det var dessa synpunkter, som tillämpades i det första bandet (1823)
av vårt utan all jämförelse mest lästa historiska arbete. Kanske med
någon överdrift vore man frestad att säga, att Snorre Sturlason här
åter gripit till pennan, ty Fryxell äger onekligen något av dennes
berättarkonst, och hans målning t. ex. av slaget vid Stiklastad har
en fart och liv, som med rätta gripit all ungdom. Efter ett kort
uppehåll började han med det andra bandet, som behandlade medel-
tiden och som blev färdigt 1826. Här var materialet ju högst be-
tydligt sämre, ty han hade här ej de ypperliga isländska sagorna
såsom grundlag, utan endast några tämligen torra krönikor, vilka,
såsom han skriver, icke voro »nog rikhaltiga för att giva ämnen till
De första
Berättel-
serna
575
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
