- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 7. Den nya tiden (1870-1914) /
2

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

söner; det blev en av de rötter, ur vilka Viktor Rydbergs varma försvarsintresse
växte upp. Modern var född Duker och tillhörde en ursprungligen tysk
lantmätarsläkt, vilken förmodligen skänkt Rydberg hans livliga matematiska intressen,
en rätt ovanlig gåva hos skalder. För att bidraga till hemmets inkomster hade
hon vid tiden för sitt giftermål utbildat sig till barnmorska.

I barndomshemmet i Jönköpings fånghus levde Viktor Rydberg fem lyckliga
år. Men denna lycka krossades, då modern sommaren 1834 dog i den
koleraepidemi, som då hemsökte Sverige. Fadern blev alldeles tillintetgjord av detta
slag. På grund av den »upprörda» sinnesförfattning, i vilken han råkade, måste
han lämna sin tjänst, hemföll åt dryckenskap, var en tid intagen i Jönköpings
arbetshus och dog 1854 utan att under dessa tjugo år efter hustruns död
någonsin ha blivit verkligt arbetsduglig. Hemmet hade genast splittrats, barnen
utackorderades på olika håll, och även den femårige Viktor sändes ut bland
främmande människor. Men det förklarade minnet av modern tog han med sig. Hon
hade varit en ovanligt duktig, arbetsam, blid och varmhjärtad människa med ett
rikt fantasiliv och visionära anlag — så trodde hon fast på en »uppenbarelse»
hon haft att Viktor skulle bli något ovanligt — och sina barn hade hon skänkt
den ömmaste vård. Minnet av hennes lärdomar lade den första grunden till hans
idealism. »Jag tror icke, att jag var tre år gammal», berättar han, »då min
moder sade mig, att människan är en odödlig själ, som i detta livet är omgiven av
en kropp, den hon i döden avlägger. Min moder inskärpte denna tanke hos mig,
emedan hon ville, att jag skulle veta, att om hon doge och hennes kropp jordats
och vore för alltid borta ur min åsyn, kunde likväl hennes själ vara i min
närhet och se mig och älska mig.» Från sina tidigaste år var han sålunda förtrogen
med en översinnlig verklighet, och även moderns visionära anlag synes han ha
ärvt: en gång såg han tydligt en nyss avliden vän träda in i sitt rum. Då modern
gått bort, skänkte samvaron med henne i drömmen och fantasien honom den tröst
och den frid ingen annan mänsklig varelse kunde giva. Klart fattade han först
längre fram i livet den förlust han gjort; i hans dikt framträder hon ofta i den
ljusa glans hans kärlek skänkte henne — så i hans innerliga rader i Träsnittet i
psalmboken: »Den döda, som var — en gång mitt allt. — Jag flyger att vila i
hennes famn, — att sänka varm — till modersbarm — min längtans bävande
lärkehamn.»

Rydbergs begåvning gjorde sig tidigt gällande, så att han trots fattigdomen
fick gå i skola. I Jönköpings fattigvårdsdirektions protokoll sommaren 1839
heter det: »Herr Ålderman Ahlstedt anmälte, att Gossen Victor Abraham Rydberg
vore i största behov och att alla hans medel vore medtagne; och upplystes, att
fadren, f. d. Vaktmästare Rydberg vore på slottet: — i betraktande härav beslöt
Direktionen att uttinga Gossen för 16 2/3 Rdr Banco på Ett år och åtog sig Herr
Ahlstedt att fylla resten uti vad som behövdes till Gossens underhåll på det ställe
där han nu är — och då han även finge fortsätta sin läsning i skolan, vartill
Gossen skall vara särdeles benägen.» Den »uttingade» gossen fick rika
erfarenheter av gott och ont hos dem, som för 16 2/3 rdr banco åtogo sig hans
underhåll och uppfostran. En av dem, fru Sara Ottergren, mindes han alltid med
tacksamhet; hon blev förebilden till Lille Viggs fostermor, som flätar mattor och
binder kvastar för att kunna ge mat åt den fader- och moderlöse Vigg. Men hos
andra fick han pröva på köld och hårdhet. Att han utmärkte sig i Jönköpings
lärdomsskola veta vi icke endast av fattigvårdsdirektionens protokoll utan ock av
hans skolbetyg. Ett annat bevis därpå är det premium han vid skolavslutningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free