Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stunderna upplevde han i en liten litterär förening »Sjustjärnan». Brödbekymren
tvingade honom våren 1852 att åter uppgiva studierna för att antaga en
informatorsbefattning i Göteborg, och under de närmast följande åren vistades han som
hemlärare dels i staden, dels i dess omnejd, sysselsatt, då undervisningen icke
upptog honom, med juridiska och astronomiska studier eller med grubbel över sin
framtid, för vars skull han till och med allvarligt tänkte på att emigrera till
Amerika. Då fick han i början av 1855 ett anbud att inträda i Handelstidningens
redaktion av dess nye chef S. A. Hedlund, som händelsevis bland papperen på
byrån hittat ett ofullbordat romanfragment av Rydberg. Efter någon tvekan
antog denne det, och därmed avslutades hans oroliga och svåra vandringsår. Nu,
tjugofem år gammal, hade han äntligen fått ett fast levebröd, som befriade
honom från nöd och ständig ekonomisk ångest.
Vänskapen med den åtta år äldre Hedlund, som då inleddes, blev för
Rydberg av djupt ingripande betydelse. Som chef visade sig Hedlund så förstående
en människa kan vara. Han drev på Rydberg, stimulerade honom, gav honom
uppslag, diskuterade hans idéer, men gav honom också ledighet och arbetsro, när
han blott märkte att det var av nöden. I politiken företrädde Hedlund en
moderat, på det praktiska riktad liberalism av engelsk typ, som stod i opposition
icke blott till konservatismen utan ock till fyrtiotalets överspända revolutionsidéer,
och hans åsikter ge småningom sin blekare färg också åt Rydbergs tidigare så
bjärtröda radikalism — en utveckling som hos Rydberg förberetts genom
bekantskapen med Hedlunds svärfader, den kände liberalen och skolorganisatorn Thorsten
Rudenschöld, med vilken Rydberg under sina informationsår kommit i beröring.
Men Hedlunds vänskap fick också en innerligare, mer personlig betydelse för
Rydberg. Rydberg upptogs som medlem i hans familj, och här fick den så länge
hemlöse åter ett verkligt hem. Det blev av oskattbart värde för den opraktiske,
i sällskap tyste och skygge enslingen, och där fann han tröst under sina perioder
av neurasteni, av svårmod och omöjlighet för arbete. Rydberg var en ömtålig,
lätt sårad, känslig natur, sliten mellan plikten att kämpa för sina idéer och hågen
att försjunka i passiv spekulation och i inåtvänt svårmodigt grubbel. Hos
Hedlunds fick han allt det beskydd, all den tröst och all den befrielse från yttre
omsorger en varelse som han behövde.
I tjugo år, till 1876, tillhörde Rydberg Handelstidningens redaktion. Han
begynte där som teaterkritiker och skrev dessutom redan den första tiden
bokrecensioner. Från 1860 övertog han utrikesavdelningen. Under 60-talets senare
hälft skötte han långa tider under Hedlunds frånvaro huvudredaktörsskapet. Av
hans romaner trycktes där på 1850-talet De vandrande djäknarne, Fribytaren
på Östersjön och Den siste athenaren. I hans recensioner och artiklar framträder
hans liberala tänkesätt på många olika områden. Han vänder sig mot
nyromantikens ringaktning för den diktning, som griper motiv ur samtidens liv, och
försvarar gentemot den det poetiska i den litteratur, som behandlar nutidsproblem.
Särskilt intresserade han sig för filosofiska och religiösa frågor och riktade sig
ivrigt mot den kyrkliga ortodoxien; i den långa recensionen av Ignells Mänskliga
utvecklingens historia gav han 1858 en sammanfattning av sina egna åsikter om
den kulturhistoriska och särskilt religionshistoriska utvecklingen. I direkt
sammanhang med hans publicistiska kamp mot den kyrkliga ortodoxien stod också
Bibelns lära om Kristus. I politiska och sociala frågor visar han sig som en
övertygad anhängare av tron på utveckling och framåtskridande. Hans litterära
liberala meriter gjorde att han en gång valdes till representant vid ett kyrkomöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
