- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 7. Den nya tiden (1870-1914) /
31

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

unbound. Dessutom har troligen, som Ek visat, problemställningen
påverkats av Paludan-Müllers tankedikter Ahasverus och Kalanus.
Emellertid är dikten i varje händelse ett omedelbart och storslaget
uttryck för de tankar, som fyllde Rydbergs eget sinne. Till sin vän
Borchsenius skrev han om den: »Det är ett samtal mellan pessimism
och optimism, mellan orientalism och västerländsk-hellenisk
världsåskådning.» Han understryker sålunda själv att dikten återupptar
tankarna från Den siste athenaren. Ahasverus företräder den
orientaliska åskådningen, han är pessimisten, som böjer sig i resignation
inför det som är, medan Prometeus är hellenen, som kämpar för
det, som bör vara. Men kampen mellan dessa världsåskådningar
kommer nu att stå på nya punkter, bestämda av de problem samtiden
skjutit i förgrunden och dem Rydbergs egna tankar nu brottats med.
»Inseglet på Rydbergs märkliga utveckling vid denna tid lämnar den
otroligt moderna problemställningen i Prometeus och Ahasverus»,
säger Ek. »Innan naturalismen på allvar brutit in i vårt land, är
Rydberg beredd att mäta den efter sin idealism och finna att den
icke håller måttet. Det är inga väsenlösa skuggor han bjuder envig
utan alla tidens inbrytande unga krafter: darwinismen, industrialismen
och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen.» Mot det
nedtryckande i dessa makter hävdar Rydberg idealets slutliga seger; mot
den hopplösa passiviteten ställer han än en gång i Kants anda den
mänskliga viljans hårda stål:

Prom. Ja, Zeus, den grymme, råder överallt,
        men i min egen värld gör han det icke.
Ahasv. Din egen värld, det är ett hädiskt jag.
Prom. Utur vars djup förnims en helig lag.


Men så starkt har Rydberg genomlevat de pessimistiska tankarna,
att det otvivelaktigt är de ställen, där dessa tränga fram, som rent
konstnärligt göra det starkaste intrycket: »När Ahasverus för alla
dessa nya riktningars talan, sker det i repliker, som äro tunga av
lidelse och bitterhet, och det egendomliga är, att hans inlägg för en
modern läsare behållit hela sin aktualitet, medan Prometeus’
huvudinlägg ofta skämmes av akademisk glatthet i stilen och även till
innehållet verkar alltför lätt i sin stundom svärmiska idealitet» (Ek). I
slutscenen ställer Rydberg två olika former av idealitet gentemot
varandra: å den ena sidan Prometeus’ av hat till det onda fyllda, som
andas kamplust och omstörtningsbegär, och å den andra Messias’
milda, allt förlåtande kärlek. Men han träffar icke något klart val
emellan dem, och han låter dem icke sammansmälta. Det är två

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free