- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 7. Den nya tiden (1870-1914) /
38

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

offras i industrialismens tjänst. Det dömer den moderna världen. I
en rad mäktiga bilder skildrar han, hur samtidens hets och
konkurrens driver människorna, driver trälarna och driver kvinnorna och
barnen fram till kvarnens vridstänger, skildrar det i växlande,
fascinerande rytmer; än berättas det med ironiskt lugn, än skär en gäll, bitter
klang igenom, än stiger dikten till stort, gammaltestamentligt
profetiskt och apokalyptiskt patos:

Jag ser skenet av svavelgula pansar,
jag hör hästars hovslag som tordön i fjärran.
Jag hör bruset av ett stigande hav.
I kommen.
Jag varder hämnad och ropar:
förbarmande över mina bödlar!
förbarmande över mig!
Herre Sebaot!
frälsa, då Du straffar!

Herren Sebaot frälsar, då Han straffar
Det är i kärlek Han vredgas,
det är i kärlek...
        Välsignat Hans namn!


Rydbergs förtvivlan över att hela hans tro på mänsklighetens
uppstigande mot en ljusare, moraliskt renare framtid tyckes svikas,
spränger här den behärskning och harmoni, som annars vilat över hans
mandoms diktning, hur vemodig och pessimistisk den än ibland
kunnat vara. I slutorden vänder han sig öppet och direkt mot
nietzscheanismens förkunnelse av de starkes välde, som är den absoluta
motsatsen till Rydbergs dyrkan av barmhärtigheten, och mot
socialistledarnas förkunnelse av en ateistisk, mekanisk utvecklingslära —
»detta är den största dumhet jag bevittnat i världshistorien», låter
han Ahasverus säga.

Kort innan han diktade Grottesången hade han skrivit Lucanus
marterad, där han bakom masken av skalden från senantikens tid
låtit sina egna känslor våldsamt bryta fram. Lucanus har funnit det
stort att invid kejsarens tron våga besjunga republiken:

Nej, det var fegt. Jag skulle lytt mitt hjärtas bud,
jag skulle sjungt en konstlös och förtvivlad dikt,
sjungt den på torg och gator till förtvivlans barn:
Upp, slavar, mina bröder! Upp till kamp och död
för eder frihet, arvingar av Spartacus!
Upp, slavar, mina bröder! Upp till kamp och död
för edra barns och mänsklighetens frihetsstat!
Vad mer, om jag i sångarlön fått korsets död?
Att dö för det, som skänker värde åt ett liv,
det är en vacker död, en maratonisk lek.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free