Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fantasos och Sulamit. Mystiken, kärleken till fantasien och
oändlighetslängtan fylla dem. Nu när hans liv nalkas sitt slut formar sig
än en gång allt detta, som varit det centralaste i hans väsen, till
underbara strofer:
Kanhända det efterträdda
är det aldrig än förstådda
och vad ingen skall förstå;
men han måste längta och ana,
han måste vandra och spana
och söka det ändå.
Och kom han till världens ända,
dit inga vägar lända,
där Intets rike är,
han böjde sig över stupet
och stirrade in i djupet,
med vemodsfullt begär.
Och lutande över stupet
han ropade ned i djupet,
som saknar återljud,
och ropet skulle fara
genom ändlöst icke-vara,
genom tigande rymder: Gud!
Någon månad efter det dessa dikter kommit till dog Viktor Rydberg
den 21 september 1895.
Slutord.
Rydbergs gestalt har intet bländande över sig, hans ande arbetar
icke lätt och lekande utan långsamt och allvarligt, hans personlighet
skimrar icke i rika facetteringar utan samlar sig kring några stora
väsentliga egenskaper och problem, han är icke spirituell, och han
saknar nästan helt humor, han öppnar icke sitt hjärta i några omedelbara
bikter utan döljer förbehållsamt sina personliga strider och
upplevelser — därför äro hans brev också relativt litet givande, och därför
hävdar han i ett brev till Heidenstam så ivrigt påståendet att den
stora dikten aldrig är naiv —, han har icke någon livlig och
mångsidig sensibilitet för de intryck han möter, men vad han mottar och
upptar tillägnar hans sig grundligt. Han hör icke till dem, som fått
geniet färdigt i faddergåva av goda féer, men han har fått anlagen,
som han sedan genom oförtrutet, energiskt arbete utvecklar till geni.
Genom hela hans liv kämpar hans tanke med stora, centrala problem
utan att någonsin slå sig till ro vid färdigt formulerade lösningar,
ehuru de linjer, längs vilka hans tanke rör sig, alltid förbli i
huvudsak identiska. Frågorna om mänsklighetens mål och människans
moraliska ideal upptaga honom ständigt. De ge åt hans tankediktning
dess väldiga perspektiv. Ibland håller den sig i de rena idérymderna,
men ibland kastar den sig också in i den aktuella verkligheten som i
Prometeus och Ahasverus och i Den nya Grottesången; i båda fallen
bäres den av samma filosofiska tro på idealismen som människans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0074.html
