Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Signaturerna — Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en liksom Snoilskys fosterlandskärlek var också Wirséns i främsta rummet en
ansla for Sveriges historiska minnen, och liksom Snoilsky — till en del kanske i
me veten eller omedveten tävlan med denne — författade även han en mängd
1 ter över motiv ur Sveriges historia; åtskilliga av dem skrevos dock å äm-
.^etS. va^nar> då han småningom blivit Akademiens och det officiella Sveriges
ti ällighetspoet ex professe. Men också här märker man hur litet han kunde
inspireras av sådana yttre motiv. Verklig värme får denna dikt nästan blott då
an tänker på de kulturella och litterära minnen, som för honom ha personlig
etydelse vackrast är dikten Uppsala kyrkogård med dess hyllning till Geijer
oc i Atterbom, Boström och Malmström.
Vid sidan av den enkla visan älskade Wirsén den romantiska dikten. I Sån-
garn skildrar han sig som en pilgrim, i vars pilgrimssnäcka »återsusar djupa vat-
en, evighetens stilla hav». Det var icke så ofta dagens verk och dagens fejder
g vo hans dikt tid att lyssna till detta sus, men det finnes dock i en del av hans
poesi. I Månestrålar är romantiken icke så originell, men välklingande:
När stjärnehären blänker
på mörknande himmels grund
och månen silver stänker
på susande fors och lund,
vi darra de dunkla granar,
vad är, som vårt hjärta anar,
vad är, som förstulet manar
i viskande skymningsstund?
Djupare ljuda de i Domrémy, en av hans dikter om Jeanne d’Arc, som för honom
.. en av historiens älsklingsgestalter som förkämpe för det ideella i handlingens
Där blommar åter livets morgonminne
för den, som gömmer oförgängligt kvar
en strimma än i oförvissnat sinne
av längst försvunna, ljusa oskuldsdar.
Maria kommer, barnet armen sträcker,
en oriflamme det än åt bedjarn räcker
och säger: stanna, gå mig ej förbi,
ty varje hjärta har ett Domrémy!
Tssnar man till de dikter, där han nått högst, finner man också att hans
( arsjäl var mer sammansatt än man först tror, då man enbart ser honom som den
gmatiske stridsmannen för moral och religion. Det fanns hos honom en känsla
or livets ljusa glädje, som kommer fram i hans väl mest kända dikt, den cham-
Pagneskummande livsglada Silléry, som i sin raska rytm och i sin livsberusning
erinrar om den unge Snoilskys dikter. Och hur mycket han än i Isola sacra
la ’ eS fördöma den kärlek, som dyrkades på Tiberns uppslammade ö bland ma-
la och pest — en kärlek som för honom tett sig i bilden av nittiotalets deka-
denterotik;
Ty den Eros, här befaller, liknar mycket Thanatos,
och bland yppigt röda rosor blommar här asphodèles
6l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
