Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Signaturerna — Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora mått bland signaturerna var Carl Snoilsky.
der
6/
hösten 1861
Aladdin, som
Men för många enskilda, som vände
blev han en älskad och dyrkad väg-
låfa det djupaste i sin personlighet
Där kunde han undgå den skematism, som
— —t innerliga liv, utan vilket det för ho-
Denna skälvande personliga klang, som
ager, ger hans kristendom en prägel direkt motsatt den som
1 Wirsén.
siTafSiikktegOriska ailmänsatser fruktade han.
! fe nu honom som till en vän och biktfader,
fritt ’1 ’ Ctt s^c*ant förhållande kunde han
han a a,1,11 en annan Personlighet. Där kui
non aV/ yC’^e’ ocl1 skänka meddelandet det
vari \C e fanns någon verklig sanning.
drje hans tankt» s
c[en , 1Ke aëcr> ger nans kristendom en prägel direk
fece ios hans ungdomsvän, den faste, säkre stridsmannen
Den ende skalden av
Snoilsky.
Den unge greven, som
s apets krets, tycktes en
1 fikaste mått
trädde in i det Namnlösa säll-
fått lyckans gåvor till skänks
språksi" börd, skönhet, begåvning, men samtidigt ett an-
gorn °st’ stiHsamt och fåordigt väsen, som drog vänner till honom.
ernella611 kände han sig i sina gladaste stunder, men dess-
an blandade sig nog mörkare, vemodiga drag i hans känslor.
•hening ’T <*en g september 1841 i ett äktenskap, där kärleken i egentlig Ungdom,
strängt k- t " S’)6*at n^g°n roll: hans fader, det ultrakönservativa, aristokratiska,
lek — f yr *1®’a jnstitierådet Nils Snoilsky hade — efter en olycklig ungdomskär-
icke fått’rt]Oatta^r’®‘ s’& mec* en ljuS° år yngre fröken Baner, som även hon
sträv och ‘ b°n verk*igen älskat. Han förblev deras enda barn. Fadern var
han var Otl"fl*anS*ig, medan modern avgudade sin son. Hon dog emellertid då
i*61 kundé^ °Ck därefter blev hemmet dystert för Snoilsky, då ingen förtrolig-
blev st ]C UPPStå mellan honom och fadern, som avled fyra år senare. Då Snoilsky
livslust fick1 V^ren lg6° var han sålunda fader- och moderlös. Hans ungdomliga
Hans f Cn me*ar*k°lisk anstrykning av hemlöshets- och ensamhetskänslan.
honom de °rSta **tterara mtryck hade förmedlats av en sköterska, som läste för
också den kUstav’anska skalderna och framför allt fru Lenngren. Det var säkert
av klarh ° diktning- hans sinne bäst uppfattade; hans stil bevarar alltid ett drag
Tegnér / f’enomskmlighet, som står i frändskap med denna tradition. Också
hans u ®,°rc*e ’’tet senare intryck på honom, och i den mer retoriska delen av
den °msdiktning finner man icke så sällan tydligt tegnérska drag. För
det kont 1"^ romant’ken stod han däremot alldeles främmande; det mystiska och
der var Ur.°Sa voro områden, där hans dikt icke rörde sig. Bland utländska skal-
genom Va kleine den, som tidigast hänförde honom, och det säkerligen både
ron. Också 6r°tlk °Ck S’n fbhetsdiktning, men vid Heines sida trädde snart By-
kttappast S fÖr <lOet’le hyste han alltifrån skolåren en varm kärlek, ehuru den
dess första mer . påtaSiig grad tryckte sin prägel på hans egen diktning under
åren fann peri°d- Och slutligen bör bland de mästare han redan under skol-
’änge ,.namnas Horatius, vars behärskade, måttfulla och eleganta diktning
Red°r ) CV honom kär.
der pseud*1“516’1 debuterar han, tjugoårig, med diktsamlingen Smådikter un
häften från"’$ven Tröst. Denna samling—• liksom ett par handskrivna poesi-
som följer • narmast föregående åren — visar honom som en trevande försökare,
flitigt U tl(iens mönster utan att ännu ha funnit sin egen ton. Han översätter
aims, Heine, Schiller och Goethe, han skriver formsäkra sonetter, när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
