- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 7. Den nya tiden (1870-1914) /
73

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Signaturerna — Snoilsky

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och bilderna komma i luftiga ringar,
det spelar, det klingar,
jag hinner ej räkna dem alla en gång.
Envar kan jag taga i skinande vingar,
och vilken jag tar blir en lekande sång.
Från den tidigare delen av resan härstammar sannolikt även den
av en dityrambisk frihetskänsla burna Vildfågel med dess friska ju-
bel över oberoendet. I Padua föddes den dikt, som blev det yppersta
uttrycket för den unge Snoilskys poetiska världsåskådning, hans In-
ledningssång, där’ han i spänstiga, taktfasta rytmer bekänner sin dyr-
kan av den yttre världens skönhet:
Jag bringar druvor, jag bringar rosor,
jag skänker i av mitt unga vin;
på alla stigar, på alla kosor
jag slår den ljudande tamburin.
Jag tröttar ingen utöver höva
med tomma foster från drömmars hem;
jag sjunger endast vad jag fått pröva
med mina sinnen, de sunda fem. —
Och :
Låt alle kännare högt predika
om gruppen den och om torson den!
Jag såg på gatorna det antika
i dessa kvinnor och desse män.
För marmorstoder jag ej kan brinna,
helst när det fattas dem arm och ben;
jag vet blott, jag, att den skönsta kvinna
alldeles icke var gjord av sten.
ett brev från slutet av den italienska vistelsen skriver Snoilsky
°m den starka verkan Italien haft på honom: »För detta gynnsamma
•"esultat star jag kanske ej litet i förbindelse hos min förhärdade före-
®ats att i Italien uteslutande se vad det är, och icke vad det varit.
ag vet att det är djärvt sagt, men jag påstår dock, att jag varit den
bi ste, som låt vara ojämförligt underlägsen mina föregångare
c ock haft mod att uttala en rent realistisk åskådning av själva idea-
!rnas land.» Denna realism, som emellertid återfinnes i många av
Christian Winthers och Bödtchers sydländska dikter, ligger i själva
verket bakom så gott som hela hans italienska diktning. I ill en stor
ger den rent yttre bilder av folkliv eller vyer: En familj, På ro-
’»erska campagnan, Saltarello i Trastevere, där han tydligen sökt ge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free