Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då blev Strindberg vred. I det brev från cynikern Borg, som av- Det nya
slutar Röda rummet, skriver han, att Arvid Falk söker släcka elden nkcL
inom sig med stränga, torra studier: »men jag tror icke det lyckas
honom, ty hur han lägger band på sig, så fruktar jag en gang en
explosion». Nu kom explosionen, då Arvid Falks alter ego, Strind-
berg själv, slängde ut sin bok »Det nya riket, skildringar från atten-
tatens och jubelfesternas tidevarv» (hösten 1882) med det kraftiga
Bickwick-mottot: »Ni är en humbug, sir . . . Jag skall tala tyd-
ligare om ni önskar det. En bedragare, sir.» Det nya riket fort-
sätter samhällsskildringen i Röda rummet. Sett ur Strindbergs radi-
kala övertygelse och personliga erfarenheter ter sig det samtida Sve-
rige som en enda ofantlig humbug. Den officiella, deklamatoriska
fosterlandskärleken, kungahyllningarna, de besjungna historiska min-
nena, Svenska akademien, Historiska museet, Dramatiska teatern,
Operan, judarna, signaturpoesien, adeln, alla få de sin beskärda del
av det flödande hånet. Det går också ut över dem Strindberg per-
sonligen kände misshag till: C. D. af Wirsén, som angripit hans böc-
ker, Edvard Bäckström, som tyckts honom en litterär rival, biblio-
teksmannen Eichhorn, i vilken Strindberg befarade en konkurrent på
kulturhistoriens fält. Allt behandlades med samma suveräna överläg-
senhet: mycket är träffande, åtskilligt överdrivet, en del av de per-
sonliga angreppen mycket orättvisa. Sitt straffande gissel svänger
han med fart och påtagligen utan några samvetsbetänkligheter; mel-
an straff och hämnd lärde han sig aldrig att skilja. Liksom i Röda
fummet har han här som förebilder haft de amerikanska humoristerna
°ch engelska satiriker — närmast en engelsman Grenville-Murray som
Pa liknande sätt behandlat det moderna Frankrike —, men dessutom
märker man att Strindberg nu studerat Zola, som han icke kände, då
han skrev sin första roman, och tillägnat sig åtskilligt av hans av-
s*bjarskärpa. Och slutligen har Det nya riket, som Göran Lindblad
V1sat, också något av den uppsluppna karikatyren i Offenbachs ope-
retter och i studentspexen. Det är en rolig och ypperligt skriven
°k, hur mycket man än kan invända mot dess objektiva sanning
°ch mot sättet att behandla motståndare.
Men samtidigt med att Strindberg sålunda kastade sig in i dagens Svenska
sffidsvimmel höll han på med de historiska novellerna Svenska öden oden och
Och « z, „ \ äventyr.
äventyr (första bandet 1882, andra 1883; senare fortsatta), som
^ra ansluta sig till hans kulturhistoriska författarskap, där han också
I and övergått till ren novellform. Liksom i de historiska skådespe-
n ar det emellertid även i Svenska öden endast den yttre kostyme-
lngen och miljön, som verkligen tillhör gångna tider, medan det
US
>
•i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
