Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ett annat svar.
Schweiz läste Strindberg ivrigt Rousseau, vars naturevangelium
redan fört fram i Svenska folket och i Svenska öden och även-
kulturens arbetsdelning och specialisering ter sig för honom nu
den egentliga orsaken till människornas olyckor, och naturlivet
han som världsdanaren. Konsten ger människorna lögn och bedräg-
ligt sken i stället för sanning. Snoilsky hade nyss diktat Afrodite
och Sliparen, där han drömde om försoning mellan skönheten och ple-
bejen, som »strävar, kämpar, lider»; Strindberg tar upp motivet —"
som det synes utan att ha kunnat läsa Snoilskys dikt —, men förkun-
nar sliparens, sanningens, den brutala verklighetens seger. Tekniken
och vetenskapen ha gjort väldiga framsteg, men någon lycka ha de
icke skänkt människorna. Och han slutar sin stora uppgörelse med
en demokratisk och utilistisk trosbekännelse:
Nej, låt oss taga för ovisst visst,
och låt oss söka så först som sist
åt oss förljuva de sista stunder;
ty vi, som ej längre få tro på under,
vi måste själva gripa oss an
och bråka allt vad bråkas kan
för att åtminstone gå sista färden
ej såsom slavar, men frie män;
och efter vi leva i denna världen,
så låtom oss göra något för den.
Och den som ej lever för bara äran,
han tage till godo denna läran:
de flestes bästa är det högsta väl.
Nu har jag talat, och räddat min själ!
Men i radikalismen och illusionslösheten blanda sig helt andra stäm-
ningar. Strindberg minnes med vemodig saknad den frid kyrkan en
gång givit honom, han minnes den befriande njutning konsten skänkt
honom då han kom från sin ungdoms asketiska period, och han kän-
ner längtan till sitt eget land, hur efterblivet det än är och hur hårt det
än behandlat honom. Därför att så olika känslor och tankar bryta
sig mot varandra i Sömngångarnätter blir det ett så rikt diktverk.
Bitterheten är borta, han är optimistiskt övertygad om sina idéers
seger, det strålar av friskt humör. Och genom sina tankar blir det,
som Böök kallat det, ett av åttiotalets centrala diktverk; med rätta
påpekar Böök att Heidenstams Hans Alienus tar upp mycket av
samma problem och samma frågor, fastän de där få en annan belys-
ning
Utopier.
han
tyr;
som
sådant han — stadsbarnet! — anser, att det leves av bönderna, som
idealet. Han slukar samhällskritisk och socialistisk litteratur: Nils
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
