Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
personlig-
154
han har i
just hollo
kraftiga skådespel, som den före honom fullkomligt saknade, han har
där skapat nya former, först den naturalistiskt koncentrerade och sedan
den drömspelsartat fria och upplösta. Han har stått i livligare kän-
ning med tidsandan i alla dess skiftningar än någon annan svensk,
han har djupare genomlevat de stora tidskonflikterna, och
sina verk gång på gång uttalat idéer och tendenser, som
på att forma sig i tidens medvetande.
Men framför allt är hans dikt ett uttryck för hans egen
het. Hans diktnings mångsidighet och motsägelsefullhet äro en åter-
spegling av det sammansatta och motsägelserika i hans eget väsen.
Det var skiftande, disharmoniskt, fyllt av stort och smått, av upphöjt
och beklämmande lågt, av hänsynslös stridslust och ömklig feghet,
av hård brutalitet och vek känslighet, av misstrogen kritik och kritik-
los blindhet, av intagande älskvärdhet och frånstötande avund. Det
ger hans verk dess rikedom och dess brokighet; det griper eller stöter
ifrån, väcker beundran eller avsmak, men det är ytterst sällan likgil-
tigt eller tråkigt. Han har förkunnat de mest olika världsåskådningar.
Men hans ombyten ha aldrig varit uttryck för några dilettantiska ex-
periment med synpunkter. Han bar inom sig ett lidelsefullt begär
att finna sanningen, fastän han icke hade gåvan att på någon plan-
mässig väg sträva till den, och varje gång han trodde sig ha funnit
den, måste han öppet, utan några omsvep förkunna den, hur mot-
satt den än var den sanning han senast förkunnat. Hans omvän-
delser från en sanning till en annan stå alltid i samband med hans
upplevelser; det är livet som ger honom hans teoretiska åskådningar.
Hela hans verk präglas av att han alltid står mitt inne i livet och
tar ståndpunkt till dess händelser; till och med under sina mest en-
samma perioder känner han sig aldrig som någon utomstående, pas-
siv åskådare utan har ett ständigt behov att gripa in och verka.
Han är genomträngd av en moralisk världsåskådning, i vars namn
han talar till och med då han synes mest omoralisk: i denna morals
namn straffar och hämnas han och dömer sig själv och andra. Allt
vad han gör och upplever har för honom ett oerhört allvar; den över-
lägsna självironien är honom fullkomligt främmande. Därför lägger
han också in hela sin personlighet så starkt i nästan allt vad han
skriver. Där blottar den sig i alla sina vrår och skrymslen utan
några skylande skynken, där avtecknar sig klart all dess mänsklighet
i stort och smått, i gott och ont, i lycka och framför allt i lidande
och smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
