Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttiotalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Attiotals-
kritikens
organ.
går utgör en viktig förutsättning för den följande tidens lyriska
uppsving.
Under detta decennium skapades en ny svensk stil. Strindberg var
i detta hänseende otvivelaktigt mästaren, men de övriga åttiotalisterna
följde honom och fullständigade hans gärning. Språket blir rikare,
saftigare, precisare, livligare. Olika riktningar bryta sig emellertid
inom denna huvudströmning mot varandra. Mot den fasta, klara
sakligheten hos Ernst Ahlgren, fru Edgren-Leffler och den tidigare
Geijerstam kontrasterar hos Levertin och Ola Hansson en mjukare,
nyansrikare, på färgskiftningarna inställd stil, vars förebild väsentligt
varit Jacobsen.
* * *
Den svenska naturalismens egentliga födelseår var 1879, då Röda
rummet och dessutom Bååths Dikter utkommo. Men dess i vidare
mening fruktbara period varar från 1882, då Geijerstam debuterade
och fru Edgren-Leffler gav ut första samlingen Ur livet, till 1888, då
Ernst Ahlgren dör och då Vallfart och vandringsår utkommer. Även
under denna sin rikaste tid var riktningen emellertid ogynnsamt lottad
såtillvida som den icke hade något verkligt eget organ bland tidnin-
garna och tidskrifterna, där den kunnat fritt utveckla sin kritiska
åskådning och försvara sig mot Wirsén och de andra konservativa
kritikerna, som behärskade pressen. Ahnfelts Ur dagens krönika gav
visserligen under hela åttiotalet plats åt de ungas bidrag, men sam-
tidigt innehöll tidskriften uppsatser i nog så gammal anda. Den liHa
Göteborgstidskriften Framåt (1886—1888), ursprungligen ett organ
för Göteborgs kvinnliga diskussionsforening, mottog gärna även de
radikalaste uppsatser, men hade få läsare och intet inflytande. I
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning ställde sig Warburg, som var
dess litteraturkritiker, mycket välvillig mot den nya riktningen, men
hörde dock aldrig till dess intimaste krets. Geijerstams två revyer
8 1885” och »1886» kunde, då de utkommo med blott ett häfte om året,
icke ersätta en tidskrift. Då professor Retzius 1884 övertog ledningen
av Aftonbladet, såg det visserligen ut som om tidningen i litteratur-
kritiken ärnat bryta med sin dittillsvarande högkonservativa tradition,
och under det följande året skrevo Geijerstam, Levertin och Ola
Hansson rätt flitigt där, men sedan inträdde en skarp brytning oC^
alla de unga avlägsnades åter. De unga kritikerna — utom de re-
dan nämnda även Nordensvan och Ellen Key — fingo därför söka
sig plats för sina uppsatser på olika håll. Att det icke alltid var sa
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
