Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismen i Finland — K. A: tavaststjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■
L’
del bevara de — som Min skyggaste tanke —
Helenas
b
h
257
Hårda
tider.
Jag vill att du vaggar den vakande hågen
helt sakta i takt till den talande vågen,
jag vill att du mänger ihop med ditt väsen
de flyktiga dofter från bladen och gräsen,
jag vill att med sinnen, som sällsamt förnimma,
du smälter i samklang med kärlekens timma;
av vågsorl och vällukt och skogarnas ro,
jag slår, för två hjärtan att mötas, en bro.
(Nocturne.)
*7 ‘30575. Illustrerad Svensk Litteraturhistoria. VIL
De erotiska dikterna i Dikter i väntan äro till största delen inspi-
rerade av Tavaststjernas kärlek till den unga svenska skådespelerskan
Gabrielle Kindstrand, som han våren 1890 råkade i Helsingfors och
s°m i juni följande år blev hans hustru. Denna kärlek ryckte upp
honom ur en stark nervös depression, som närmast framkallats av
ekonomiska svårigheter och kraftförbrukande levnadsvanor och ytter-
ligare ökats av vännen Neiglicks död hösten 1889. Nu fylldes hans
s,nne åter av framtidsförhoppningar och förtröstan. Den ljusa sinnes-
stämningen bryter jublande fram i den lilla prosaskissen Vårens kyss,
där vårens glädje, kärleken till fästmön, »Nixe», och kärleken till
fosterlandet, som under trycket av det politiska hotet springer i höj-
^en, smälta samman till en fint stämd, jublande hymn till allt det
goda och starka i livet. Den är, skriver Kihlman, »i Tavaststjernas
diktning den första hymnen till kärlekens nyfödande kraft, det första
stycke där han offentligt försöker säga den skeptiskt bittra, gammal-
klokt reflekterande delen av sitt åttiotalsjag farväl».
Sommaren 1891 tillbragte Tavaststjerna och hans hustru till en del
Pa Frösön vid Östersund. Hans diktning eggades ännu av hans ny-
vunna lycka, och där skrev han på tre veckor Hårda tider, den hel-
Sjutnaste och som realistisk människoskildring säkraste bland hans ro-
maner. Den är en skildring från två tavastländska herrgårdar i nöd-
arens Finland på 1860-talet, av herrgårdarnas inbyggare och av all-
mogen. Varken förr eller senare har Tavaststjerna i någon av sina
höcker tecknat så många fasta, levande gestalter. I centrum står den
Den sista avdelningen i Dikter i väntan utgöres av en grupp kär-
leksdikter. Till en
den spröda klangen från den erotiska poesien i För morgonbris. Men
i andra, i
det in en mörkare,
av cykeln
svärmande
har också i dessa dikter något fulltonigare och starkare än den förut ägt:
rov och i någon mån även i Nocturne, kommer
starkare lidelse, som förebådades redan i en del
Fågelfri därute i världen i Nya vers. Det är icke längre
ungdomsälskog utan mannens passion. Själva versen
l i :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
